MASTER!

...så skulle jag beskriva gårdagens konser med en mening. Men eftersom jag är så meningsfull...(nu kan ni skaratta)... så ska jag ge er en mer detajerad beskrivning, kanske lite för detaljerad? =)

Jag, Micke och Adam kom till Annexet en halvtime innan startskottet skulle gå. Vi kom in relativt snabbt och hängde av oss jackorna. Sedan sökte vi oss så nära scenen som möjligt, dvs 10 meter ifrån, och alla var tvugna att sitta ned.
Men när ljuset släcktes och det första förbandet entrade scenen så flög hela publiken upp på tå och alla pressade sig så nära scenen som man kunde komma. Trycket var enormt. När de två usla förbanden hade tagit upp 1h av mitt värdefulla liv och lämnade scenen, så visste jag att The Hives stod på tur. Men jag visste inte när... Det blev en timmes väntande till och jag började undra; Vart fan är Pelle&Co?!

När dom äntligen kom in på scenen så var det fullt ös redan från början... HÄRLIGT! Trycket ökade mer och mer. 
Hoppade en hoppade alla, hoppade alla hoppade en. Dvs att det var tekniskt omöjligt att stå still när någon hoppade, vilket var ofta. Tur att jag är vältränad, tänkte jag... Men mer fel kunde jag inte haft.

Jag och Adam lyckades i varje fall ta oss fram till scenen, bara ett fåtal personer skiljde oss åt, första parkett vafan!
Micke trycktes bakåt och försvann in i vimlet. Men det var inget man tänkte på, man la kraften på att andas, vilket inte var en utmaning i för mig.
 
Det stod vakter med vattenflaskor längst fram för att man inte skulle få allt för stor vätskebrist, men det hjälpte inte mycket. Det mesta av vattnet hamnade inte i munnen, jag fick en hel vattenflaska tömd över mitt bröst. Så när jag väl bestämde mig för att ta ett besök på toan så kände jag mig nästan som ett lik som inte druckit på flera dygn. (ja, i och för sig, när äter ett lik?)

När jag kom iväg en bit(20-30m) från scenen(det tog 5min) så tänkte jag; Vafan stirrar alla på mig för!? Och jag upptäckte ganska så snabbt att jag, till skilland från alla andra där bak, var helt dyngsur. Och inte av vatten, utan av svett :S Visst var det varmt längst fram, men jag märkte inte att jag var helt genomblöt förrän då.

Efter vattenpausen var det nästan över, bara ett par låtar återstod. Så jag la inte krafter på att ta mig fram igen, utan jag mötte Micke vid toan och vi ställde oss längre bak och väntade tills vi träffade Adam igen. Då väntade bara en hemresa och en natts sömn för att ännu en gång sätta sig i skolbänken på Rucbeck...

Före den här konseren hade jag aldrig varit med om något likande tidgare, att ha 3722pers(nytt publikrekord för Annexet) pressande i ryggen, från höger och från vänster kan bli ganska krävande. Vissa klarade av det, andra inte.
Vissa hade tur och lyftes upp och svävade över publiken tills dom kom fram till staketet framför scenen där dom dumpades, och glömdes bort efter 2sek...
 Men de flesta fick klara sig själva... vem tänker på en tjej som är 158lång och håller på att kvävas ihjäl... när ens idoler står på scenen? inte vi i varje fall..

Jag har nog blivit för gamal för sånt här, sa en kille i 20års åldern när han hade ramlat ihopp mitt i publikhavet och blivit mosad fler gånger om...
När blir jag själöv för gamal för konserer?! Jag hoppas att det dröjer länge, eftersom The Hives dunder konser i Anexet var något utöver det vanliga, och det vill jag upleva många gånger till!