MASTER!

Jag har kollat på fotboll med alex och walle ikväll, efter det for vi vidare mot månsan och spelade lite volleyboll. Klockan var runt 00.16 när jag tog cykeln och lämnade Brahegatan(alex hus) för att bege mig ca  200meter i sydlig riktning, hem till svinstian och skabbe.

Det var mörkt, halvkyligt och vinden visslade i trädkronorna. Det var lite kusligt och det vart inte bättre av att jag mötte 3st A-lagare halvvägs hem, dvs ungefär vid Kvarnkiosken. Tankarna snurrade hej vilt innanför hårstråna som täcker mitt huvud. Kommer de kasta flaskor efter mig? Tänker de sno cykeln och råna mig? Eller kommer de förpesta mig med sin stank?

Inget av de tre alternativen inträffade. Väl hemma så fumlade jag med låset till cykeln och fick inte igen det eftersom att jag mest koncetrerade mig på att kolla ifall fyllona  hade förföljt mig  hem.  Tillslut gick det ilås, då var bara portdörren kvar innan jag var inne i tryggheten.

Detta låstet gick galant att få upp, men jag hann inte pusta och pulsen slog fortfarande i 190 när jag hörde en hög duns bakom mig. Jag skrek utav bara fan och hoppade in med ryggen i dörrhandtaget(faaaaan vad ont!) vilket gjorde att skriket fortsatte i ca 10 sekunder. Jag väckte troligen hela trappuppgågen, förmodligen halva kvarteret.

Men det var ju självklart inget fyllo som hade bankat in rutan med en tomflaska, utan det var min mobil som hade flygit ur fickan och krachat i golvet. Det känndes lite pinsamt att erkänna det när jag mötte två förskräckta grannar på min väg upp till lägenheten.

Fan, det är lite mesigt att vara rädd för mörkret!?