MASTER!

Tjenare, för er som inte palla läsa allt så finns en kort sammanfattnig lite längre ner (rätt svårt attt missa den, heheh)

Jag klarade av att ta mig vidare från försöksloppen, med nöd och näppe. Väl i finalen så var självförtroendet i botten, trodde jag i alla fall innan starten...
Det började lite struligt men det brukar lugna ner sig efter ett tag, vilket det inte gjorde idag. Så efter att jag hade varit och sprungit på innerplanen 5-6ggr pga att någon jäkla hottentott från Hässelby inte kunde hålla "sitt spår" så fick jag nog. Jag klämde ur mig något i stil med "Vart fan har du lärt dig att springa, jävla fuckface?!" samtidigt som jag borrade in armbågen mellan killens revben. Det kanske låter busigt, men han förtjänade det så jävla hårt. Inte minst med tanke på att han ett varv senare fick mig att totalt plöja ner killen som sprang framför... 

Hässelby-Hottentotten försökte nämligen klämma sig in i ett hålrum som inte fanns = tvärstopp för killen bakom honom = tärstopp för killen bakom killen som tvärstannar = tvärstopp för mig = jag får knuff i ryggen = jag tar emot mig på killen framför = killen framför ramlar = jag springer över honom med mina sylvassa spiksor = inte så kul för killen på marken = jag blir diskad.

Men jag är inte bitter för det, anledningen till att själva loppet gick skit var helt och hållet mitt fel. För allt sitter i hjärnan, och vad är det då som händer när hjärnan går på tomgång? Inte så mycket.
Jag har varit helt otaggad hela helgen och den där känslan av att ingen i hela världen springer snabbare än mig fanns inte där. Bilderna av att jag spurtar ifrån mina konkurrenter var som bortblåsta. Och hur mycket jag än försökte peppa mig själv så förblev jag ändå otaggad hela helgen. Så det som fattas är inte en massa intervallpass på bana eller i skogen, det som fattas är fokus, och fokus får man genom att träna sig på att kontrollera hjärnan och dess tankar. Så det är vad jag ska sitta inlåst på mitt rum och ägna mig åt tills dess att tävlingssäsongen drar igång i sommar, typ. Höhö.



Sammanfattning;



DET GICK SKIT