MASTER!

Fönstret är öppet och det strömmar in kall luft, jag känner hur knottorna på huden förökar sig i takt med kylan. Men jag orkar inte resa mig upp, gå tre meter till fönstret för att sedan stänga det. Nej, fan, jag har ingen lust att hålla på med sånt skit. Istället tar jag tillfället i akt att drömma mig bort. Med hörlurarna i öronen, fötterna på bordet och ögonen slutna låter jag Aerosmiths Dream on ta med mig till en plats där jag inte behöver göra ett skit, men där jag samtidigt kan göra precis vad jag vill. Jag somnar för att bara någon minut senare vakna av att jag håller på att frysa fast i inredningen. Men orkar jag verkligen stänga fönsterhellvetet? Nej, det känns lika lockande som en Anna Bok i stringbikini, d.v.s. inte alls. Så jag sluter återigen ögonen och låter John Blund göra sitt... endast för att någon minut senare återigen vakna av att jag ligger i fosterställning och fryser.

Fan, jag önskar att det vore sommar, nu. Så mycket sommar att jag skulle kunna slippa stänga ett öppet fönster. Så mycket sommar att jordgubbarna vore goda och att vattnet vore varmt. Men jag får nog vänta någon månad innan det händer. Tills dess ska jag låta Aerosmith ta mig med till ett varmare land. Inatt ska jag drömma om att jag har min egna ö där jag bestämmer över allt och alla. Mina drömmar brukar bli bäst då.

Gonatt.