Hatkärlek

Träning träning träning. Hela mitt liv kretsar kring träning.

Ibland är det bara så jävla drygt, jobbigt och krävande att jag hatar det. Hatar att gå upp kl sju på morgonen för att ge mig ut och träna. Hatar att behöva planera varje måltid för att det ska passa med träningen. Hatar att bära på den där jävligt tunga väskan med dubbla par skor och träningställ i. Hatar att gå halvvägs till tåget för att sedan komma på att; "Fan! Jag glömde ju klockan"(utan klocka är man en gravt handikappad löpare, nästan som att mista ett ben.). Hatar att använda frasen "Nej, jag ska träna" när jag egentligen bara vill sägga "Ja men fan vad kul! Klart jag är på!". Hatar att tvinga mig själv till att gå ut och springa i 10minusgrader när kroppen egentligen bara trånar efter värme och vila. Hatar att hata det jag egentligen äskar...

För oftast, nästan alltid, är det bara så jävla kul, skönt och befriande att jag älskar det. Älskar att ta tåget till Västerås för ännu ett banpass som förmodligen kommer göra att jag har syra upp till öronen innan jag är klar. Älskar att vara riktigt bra på någonting. Älskar att lyckas. Älskar att pressa kroppen till gränser, och långt bortom gränser. Älskar att springa fortare när hjärnan säger att jag inte klarar mer. Älskar att utvecklas. Älskar att få höra "Fan vad bra du gjorde det där!". Älskar att ha någonting att hålla på med som jag tycker är så sjukt jävla kul att jag älskar det mer än någonting annat, hur mobbat det än må låta. Älskar att lägga mig ner på marken med armarna över huvudet samtidigt som lungorna och hjärtat kämpar febrilt för att få ut så mycket syre som möjligt till cellerna. Älskar att det inte är slut på ett bra långt tag framöver.

Älskar att sova efter ett träningspass.

Hörs!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0