Jag vill ha en gnutta ensamhet i julklapp.
Nu är jag helt ensam i lägenheten. Det är en skön känsla, jag önskar att det kunde vara såhär lite oftare... Ingen TV som surrar när man ska sova, inga lampor som tänds och släcks, inga rumspolare som snackar. Bara jag. Helt ensam.
Vissa kanske tycker att jag är ett freak som önskar mig ensamhet. Men jag delar en trea med fyra andra personer, jag sover i en våningssäng pga för dåligt med utrymme och jag bor i en av jordens folktätaste städer. Ensamhet är en bristvara. Och jag saknar den. Inte alltid, men ibland. Just nu.
Och de betyder inte att jag kommer färga håret svart, pierca bröstvårtorna, tatuera hela kroppen till ett schackbräde eller köpa in ett gäng rakblad och göra kassler av mina underarmar. Nej, det betyder bara att ensamhet är som mycket annat; man saknar det när man inte har det.
true words, damn true!
