En sommar utan stopp :O

Jag har fan inte hunnit landat här hemma i Sala ännu, men ändå ska jag dra iväg till Stockholm, och Löpet, klockan 9 imorgon. 

Då är det dags att ta på löparskorna igen, dessa två kompanjoner har följt med mig ända sedan jag var sju år, men nu för tiden har de ingen självklar plats i resväskan. Tråkigt, tråkigt som fan! Men sånt är livet ibland. Jag hoppas att det ändras snart. Riktigt snart.

Det har ändå varit skönt att slippa Löpet(inte löpning) nu i sommar och jag måste säga att jag är lite avundsjuk på de föredetta treorna som har tagit klivet ut i verkligheten. För på Löpet så lever vi i en liten bubbla som jämt och ständigt ligger på bristningsgränsen.

Men ändå ryms det mycket trevligt i denna lilla bubblan, jag gillar större delen av folket och jag kan lova att vi har bättre gemenskap än något annat internat i detta avlånga land. Kanske är det det som är felet? Vi känner varandra så pass bra, att vi vet för mkt om "Dåren i dörren brevid?"



Ser ju fan ut som om jag ska skita på mig, men de bjuder jag på =) Hörs!

Nu jävlar ska jag döda er med en massa text!

Tjenare bloggen!

Då var man tillbaka till samtiden. Tillbaka från Borlänge. Tillbaka från sommarens(hittills) skönaste upplevele,

Peace & Love

Det var första gången jag var på en festival, men jag kan lova att det inte var den sista heller.

Att stå pressad mot kravallerstängslet, som skiljer publiken från artisterna, och bara skrika sig hes är så jävla kul att jag vill göra det om och om igen. Sen måste jag säga att det inte blir tråkigare när man blickar bakåt och ser att fler tusentals människor står och har händerna i vädret, som om det skulle vara något heligt som står där uppe på scenen. Men vafan, det är ju precis vad det är, något heligt.


Jag måste erkänna att Manu Chao bjöd på ett av de bästa framträdandena. Jag vet inte om det berodde på just honom, eller om det berodde på människorna i publiken. Jag kunde i alla fall stå 10 meter från scenen utan att vara mosad som ett nymanglat lakan, men det var fortfarande packat. Folk hängde med i gunget precis som ett gäng pårökta rastafari surfare, det var härligt!

Annat var det på Kent och Håkan Hellströms konserter. Där kunde man knappt andas, människor nästan slogs för att komma fram, närmare scenen. Men det var ändå inget som drog ner känslan. Jag måste ändå erkänna att jag kände mig jävligt skabbig när sista låten var slut och jag upptäckte att jag var genomblöt, precis som om jag fått en(eller 10?) vattenhinkar över mig. Men vem fan bryr sig o lite svett när man har kul som fan! Inte jag eller de resterande tusentalet personer i publikhavet. 



 Jag hade bjudit på lite bilder om det inte var så att jag tappade min kamera i publiken när kent spelade. Jag kan ju bara gissa va som hände med den xD

Nu ska jag fan sova. Vi hörs!
 
(btw. tåget som inte skulle stanna i Sala stannade ändå, bara för att jag ville av :O COOOOOOLT!)

Gissa vem ...

Gissa vem som missade tåget?!
Jo, det var jag xD haha.

Men det gör inget, nu har jag hunnit med att packa lite extra till "thö big evänt"



Några av artisterna som ska dit =)))

Yäyä, vi hörs(förhoppningsvis inte) efter helgen =)

Peace&Love



Imorgon gäller det! =)

Vi hörs!

Humor



hahahahahah



Läkare...


Nu är jag visst allergisk säger läkarna, men när fan ska de bestämma sig?

Glad midsommar btw!

Hörs!

Coldplay - Lost

Grymt bra album.



Gonatt =)

Life less

Det är natt... och vad fan håller jag på med?

Jo, jag retar en genomblåst hund. Skabbe måste vara en av de mest puckade hundar som finns. Och jag måste vara en av de smartaste människor som finns. Godnatt!



Korpen

Tänka sig, jag ska spela fotboll idag :O Jag undrar om jag kommer att träffa bollen, jag brukar ju ha lite svårt med sånt...



Om jag inte klarar av att göra mål med fötterna så får jag väll ta till Guds hand, liksom Maradona. ;D

Adios! Hasta luego!

Hur man väcker grannarna...

Jag har kollat på fotboll med alex och walle ikväll, efter det for vi vidare mot månsan och spelade lite volleyboll. Klockan var runt 00.16 när jag tog cykeln och lämnade Brahegatan(alex hus) för att bege mig ca  200meter i sydlig riktning, hem till svinstian och skabbe.

Det var mörkt, halvkyligt och vinden visslade i trädkronorna. Det var lite kusligt och det vart inte bättre av att jag mötte 3st A-lagare halvvägs hem, dvs ungefär vid Kvarnkiosken. Tankarna snurrade hej vilt innanför hårstråna som täcker mitt huvud. Kommer de kasta flaskor efter mig? Tänker de sno cykeln och råna mig? Eller kommer de förpesta mig med sin stank?

Inget av de tre alternativen inträffade. Väl hemma så fumlade jag med låset till cykeln och fick inte igen det eftersom att jag mest koncetrerade mig på att kolla ifall fyllona  hade förföljt mig  hem.  Tillslut gick det ilås, då var bara portdörren kvar innan jag var inne i tryggheten.

Detta låstet gick galant att få upp, men jag hann inte pusta och pulsen slog fortfarande i 190 när jag hörde en hög duns bakom mig. Jag skrek utav bara fan och hoppade in med ryggen i dörrhandtaget(faaaaan vad ont!) vilket gjorde att skriket fortsatte i ca 10 sekunder. Jag väckte troligen hela trappuppgågen, förmodligen halva kvarteret.

Men det var ju självklart inget fyllo som hade bankat in rutan med en tomflaska, utan det var min mobil som hade flygit ur fickan och krachat i golvet. Det känndes lite pinsamt att erkänna det när jag mötte två förskräckta grannar på min väg upp till lägenheten.

Fan, det är lite mesigt att vara rädd för mörkret!?



Lika som bär

Tjenare bloggen! Det var ett tag sen sist och det har hänt en hel del. Löparna har slutat skolan, treorna har tagit studenten och jag har just kommit hem till lilla Sala, staden som alltid är sig lik.

Vi har haft finbesök på löpet i helgen iaf, bla var det den nya juniorvärldsrekordhållaren på 800m som var och hälsade på, Kaki alltså. Men ska jag vara ärlig så såg jag inte någon skillnad på de ca 10 afrikanerna, för mig såg alla likadana ut, tom tjejen såg precis ut som killarna i mina ögon. Men vem vet, dom kanske tycker att Jag och Swinto(läs märy) är lika som bär. Dom var iallafall lika som blåbär (höhö)

Sedan så är jag påväg att lösa problemet med min hals, ett tag trodde jag nästan att jag fått skabb i halsen, men läkaren jag har gått till i sthlm tror att det är Twar. Så nu blir det till att tugga antibiotika i 3 veckor och se om det löser sig.

Jaja, vi får höras lite senare, nu ska jag fixa glass.

Hörs!

image3928

RSS 2.0