Savior

kl 07:15 imorgon lyfter planet. Fan.
Det känns
meningslöst.
Men jag ska iväg till en naprapat nu kl3.
Det kanske blir lite bättre då.

The universe is brought back from the brink of destruction every time you smile.

Hörs.

Som naglar mot glas

Hej,

Kalla mig knuten.
Jag tror jag har en muskelknut i baklåret. Det är stelt och ju snabbare jag springer desto mer drar muskeln ihop sig.
Den krampar.
Och jag vet inte vad som gör ondast.
Vad som känns värst...
Själva muskelkrampet i låret?
Eller känslan av att inte kunna göra något man så jävla gärna vill göra? :@

Jag vill att det ska gå över,
jag vill det mer än något annat just nu.
Jag vill komma iväg till Belgien på Tisdag.
Jag vill (mer än någonsin förr) springa tills syran värker i benen och stiger till huvudet och kommer ut i form av en spya på marken.
Jag vill göra ett så bra lopp som jag vet att jag kan göra.
Jag vill mer.

Men just nu går det bara inte. Och det är därför det gör så ont. Att känna sig som en handikappad pensionär med rullator och permobil är inget föt mig...

Och det känns så jävla olägligt
att det händer just nu
och inte om en vecka...



Förresten så är Kent-konserten bokad, det ska bli gött =)

Nu ska jag gå och lägga mig.

Hörs!


Hur tänker du nu?

Jag vet inte varför, men kanske är det därför jag minns det så väl
Dina stora ögon, dina bruna händer, dina vassa knän



Ready for the summer...

Jag har blivit designer. Kläddesigner. Typ.

Eller jag har i alla fall ägnat hela eftermiddagen/kvällen åt att klippa sönder gamla byxor och jeans... 4par har fått sätta livet till. Men jag tycker att det gick rätt så bra trotts allt. 4 av 5 toasts! Dock så kändes det rätt tungt att sätta saxen i mina gamla favoritjeans när jag var väl medveten om att jag gav 1800spänn för dem... speciellt när jag inte hade en jävla aning om vad jag gjorde. Menmen, det gick ju bra tillsslut och nu är jag ju dessutom 4par shorts rikare!

Frågan är bara vad jag ska ha på mig i vinter... hahah xD


Ajja, over and out!

Hörs!

Starlight

en systemkamera
det är vad jag vill ha
min är ju som bekant, ehhm, söndertuggad

sen så hatar jag när tjejer har för långa kjolar
är det kanske för att dom har fula ben
celluliter
valkar i knävecken
VARFÖR???!!!
SÄG MIG!!!!!
(och om det nu är så
att det är celluiter eller valkar i knävecken
som får er att begå detta brott
så får ni gärna fortsätta med det
för min del
och alla andras del
som inte vill spy i onödan
och för kommunerna ni bor i
så att de slipper lägga pengar
på spystationer)


och ibland
vissa dagar
har jag god lust att göra något förbjudet
olagligt
sno
köra för fort
kasta en hink med skit på grannen som solar på balkongen
(som ändå inte skulle märka någon skillnad
eftersom att psykkärringen luktar ju redan skit)


alltid, för jämnan, hela tiden, 24/7
funderar jag på vad jag ska göra med livet...

jag hatar kvinnoarbete
(missförst mig inte)
men jag hatar det verkligen
att utföra det alltså
diska
städa
tvätta
laga mat
göra ärenden
handla

skärp er för fan...

sakna?
något man aldrig har haft?
ja

Faraway
från människor som bryr sig
jag bryr mig sällan
nästan aldrig
om katastrofer
eller missöden
eller andra
eller ungar
eller...
ahhh
skitsamma.
kudde över huvudet...
det är den bästa värktabletten
bakis pillret
eller dagen efter pillret
(om det nu är så illa)
för vipps
så är allt över
ångesten
längtan
missnöjet
allt är över
bortglömt
på en senkund
eller en natts sömn

och jag funderar
över en massa saker
jämt
varför måste vissa...
vara sig själva
är det verkligen så bra för samhället
för omgivningen
att behöva lida pga andra
medmänniskor
och deras fel
brister
är det verkligen så fel att inte vara sig själv
ibland
att bara spela med
i spelet
att vara mer som mig
då hade allt varit så lätt
förståeligt



Jag fattar alltihopp
det har jag alltid gjort.
och nej
jag är inte alltid så jävla serriös
det händer nästan aldrig
inte när jag skriver iaf
inte annars heller för den delen

Newer fade away
nej
det kommer aldrig hända.

Jag växte upp i en spökstad där alla tror att jorden är platt

Jag tog körkort idag. Det är najs, inte för att jag behöver det, men nu slipper jag tänka på att jag inte har något.

Annars känner jag mig ganska så lame, vilket är jävligt konstigt för allting i livet går rätt så jätte bra just nu. Jag har allt jag behöver bortsett från jobb och pengar. Men i höst blir jag fattig student, så det är väl lika bra att jag vänjer mig. Men varför känns livet ändå så jävla lame ibland? Jag känner mig lite som en avslagen Coca-Cola som har stått för länge i solen, men värre. Jag behöver något att göra, något utöver vardagslivet som just nu består av att sova, träna, och dega/lira volley med några polare.

Jag ska i och för sig till Belgien och Hollan nästa vecka, men det är ju tävlingsresa som kommer att vara i max en vecka...

Ibland så funderar jag på att skita i att stiga av tåget på den stationen där det är menat att jag ska hoppa av. Det skulle vara skönt och spännande och roligt och fritt och impulsivt och galet och jag och grymt upplevelserikt att sitta kvar till slutstationen för att sedan hoppa på ett nytt tåg där och sedan göra samma sak engångtillochengångtillochengångtill tills dess att jag är långt långt bort ifrån min hemmaplan. Och när jag väl är framme där, i ett vilt främmande land, så kommer livet vara busenkelt och jag är pigg 24/7 och pengar kommer inte vara något problem och alla kommer avguda mig... eller är det så? Jag hoppas att det är så, för jag funderar serriöst på att testa det någon gång i livet. Men när då?

Min värsta mardröm är att bli kvar i Sverige för resten av mitt liv. Så jag ska fan se till att komma iväg över Atlanten, eller till Australien nu till våren. För ska jag fortsätta att plugga i Sverige så kommer jag vara fastkedjad här i 5år till, och det vet jag fan inte om jag pallar med(speciellt inte om alliansen vinner valet i höst xD). Så min plan är att träna som ett svin i sommar, ta det lugnt med partajandet och springa fort som fan på tävlingar. Då kanske det löser sig. Kanske. Annars får jag ta vara på plan B, den med tågresan.


Då var allting lätt och flöt på som en nyslipad skridsko på is. Men jag saknar det inte, inte ett dugg. Jag vill uppleva något nytt, något spännande, något händelserikt, något oupptäckt. Men vad, när och hur fan ska det gå till?

 

 

Hörs.


Det var en gång för så länge sen...

Helgen har varit skön, mycket har hänt men på samma gång har ingenting hänt... det som inte har hänt är att jag inte har övat ett skit på teorin till körkortet, och jag ska skriva provet imorgon :S Jag kommer komma mer oförberedd nu än vad jag gjorde sist, när jag failade totalt. hehe. Men nu har jag 26h på mig att rätta till detta. Vi hörs imorgon kväll.


Let's conspire to ignite
All the souls that would die just to feel alive


Ett varv runt jorden

Hej,

Det vart lite party igår. Här. Hemma hos mig. Lite musik. Lite trevliga människor. Lite(för mycket) alkohol.

Om sex timmar ska jag stå redo i startblocken för att avverka precis ett varv på Källbrinks IP i Huddinge. Jag är övertygad om att jag kommer persa. Mitt nuvarande pers är ganska så jättegammalt. Hur svårt är det att springa ett varv lite fortare än vad jag gjorde för något år sen liksom? Inte så svårt skulle jag tro, men vem vet... Ett varv på en löparbana kan kännas som en evighet om man inte är i form.


Nu:
Duschen
Frukost
Snabbröjning av thö lägenhet
Handla
Åka tåg
Vara lite halvsocial
Tävla




Hörs då!



Tiden försvinner ner i ett svart hål

Jag fattar inte hur jag kan sova så jävla mycket. :S Jag sover minst 11 timmar per natt, det är sjukt, dagarna försvinner i drömmarnas värld. Och visst kan väl det vara skönt att drömma lite ibland, men jag föredrar att drömma i vaket tillstånd, då kan man bestämma själv vad drömmarna ska handla om och man behöver inte ha känslan av att halva ens liv försvinner i sömnen. Fän också...

Idag blir det till att spela lite volley, tror jag, men jag har träningsverk i vaderna och ikväll är det ett riktigt snabbt banpass som står på schemat så det går väl inte riktigt ihopp. Det får väl bli min tur att agera sidlinje idag då ;>

Nu ska jag återvända till städningen,

hörs!




Det här är vad som spelas i hägtalarna just nu, ganska bra faktiskt. :P

Det kommer aldrig någonsin vara perfekt

Städa. Jag hatar nästan ordet lika mycket som jag hatar innebörden av det. Att stå där med en jävla damsugare i handen för att få upp alla partiklar som har samlats på golvet sedan den senaste gången man städade(för typ 8månader sen) är bland det värsta jag vet. Det kanske är därför jag gör det så sällan, eller så är det för att jag gör det så sällan som det blir en sån pina. Vem vet.

Om två dagar beräknar jag att ha avklarat #Uppdrag - Städa lägenheten... Det kommer bli tufft. Blod, svett och skurvatten kommer att spillas på vägen mot målet. Men jag ska lyckas.

Nu beger jag mig in i dimman, frågan är om jag kommer överleva dagen.

Hörs!

Jag ska jaga dig som om det gällde pengar....

Det är skönt att få komplimanger, det stärker självförtroenden ännu lite mer för varje gång man hör någon annan säga att man är bra på det man gör. Men något av det värsta jag vet är när folk ska ge en komplimang, och de säger att jag ha gjort en bra insats, men samtidigt som de säger detta så är undertonen att jag inte kan göra bättre. Att jag redan har gett allt jag kan och att jag inte ska förvänta mig så mycket mer av mina lopp i sommar än vad jag redan har presterat. Personer som ger sådana "komplimanger" är sånna personer som jag bara vill slänga mig över, greppa tag i deras tungor med en polligrip och dra tills den lossnar...(eller kanske inte precis så, men typ haha XD) Jag hatar när folk ska försöka begränsa mig när jag själv är övertygad om att jag kan bättre... hehe, fuck off :P

Det var allt för nu,

HörS!


Nu snurrar min jord igen

Så är helgen över, den har varit grymt bra.

Jag klarade uppkörningen(hur enkelt som helst) i fredags. Sen spenderade jag eftermiddagen på fröken Marmullakajs studentmiddag(med en grymt god tårta xD).

I lördags bar det av mot Sollentuna och SAYO där jag kutade 800m. Lite besviken vart jag när jag hamnade i B-heatet, men efter att ha passerat mållinjen på nytt pers(med 1.2s), 1.53.26, så kändes livet genast jäkligt mycket bättre. Och med tanke på att loppet inte vart helt super(jag har mer att ge helt enkelt) så är jag grymt taggad på ännu ett 800meterslopp. Men då hamnar jag förhoppningsvis i ett A-heat med lite motstånd att kämpa mot...

Sen så har det varit grymt kul att träffa alla dessa löparpolare igen("gamla löparpolare" höll jag på att säga, men vafan, de är ju fortfarande mina polare hehehehe). Inte minst Gleimar, den killen är bara för grym :D haha

Ajja men nu är det väl återigen dags för mig att lämna datastolen och bege mig mot sängen,

Godnatt,

Hörs!

Jag flyger fan fram nu, som killen på bilden, Oliver. Det var ett århundrade sen vi sågs fän...

Sverige, Sverige älskade land.

Det är skönt när det är svalt ute. Det är skönt när det är sommar. Det är skönt när det är kväll. Det är skönt när musiken fyller ens sinnen. Det är skönt när hjärnan är upptagen med att bara vara tyst och lyssna. Det är skönt när ingen kan störa mina tankar. Det är skönt när allt går som det ska. Det är skönt när jag är nöjd. Det är skönt när ingen kan stoppa mina ben. Det är skönt när jag känner ruset genom kroppen. Det är skönt när hjärtat mitt slår. Det är skönt att ha en kevlarsjäl. Det är skönt när man kan ge allt man kan. Det är skönt när man låter tiden ta tid. Det är skönt när man ramlar men ställer sig upp igen. Det är skönt när man är.


 



Ett steg närmare körkortet

Jag skulle ta körkort idag, men jag failade. Jag klarade uppkörningen, men inte teorin(2poäng för lite). Jag är nöjd ändå, själva uppkörningen var ju det jag var mest nervös inför. Och med tanke på att jag aldrig har tagit en körlektion eller öppnat körkortsboken så är det fan inte illa pinkat. Så nästa vecka ska jag sätta teorin också. Och då är körortet mitt, bara mitt!!!!!! Mohahah

Hörs!

Du är min hjälte för du vågar vara rak

Det finns vissa saker som man inte får göra, som man inte bör göra, men när man tänkter på dem så kittlar det i fingrarna, det pirrar i magen och pulsen höjs. Man tänkter "vågar jag?". Oftast så gör man inte det, man viker ner sig pga olika moraliska skäl som ens omgivning har bankat in innanför ens pannben.

Men så kommer de där tillfällena då man bara inte orkar bry sig om moral, etik och massa jävla normer som man inte ens står för själv. Utan man gör det där förbjudna. Man spränger den där muren som så fint har byggts upp under ens uppväxt. Man är impulsiv. Vissa skulle säga att man är respektlös. Jag skulle säga att man är sig själv.

Men den känslan, känslan av att göra något impulsivt och förbjudet, är som en drog. Man får en kick och man vill testa det igenochigenochigen. Och det är skönt. Och man kanske ångrar sig ibland, men livet är för kort för att ha ångest, så tillslut bryr man sig inte om att ångra sig. Man bara gör. Man bara är. Och det är så livet ska vara, ibland, nästan jämt.


Jag har förändrat mitt sätt, suddat ut varje spår
Men i själen min ja långt, långt in ekar tonåringens vrål





Springspring

Så var årspremiären på 800m avklarad. De gick bra, 1.54.39, d.v.s. pers med 39/100. Men det var inget bra lopp av mig, taktiskt sett alltså. Jag kutade i tredjespår två kurvor i rad, det sög. Så det här är ett pers som jag planerar att slakta i Sollentuna nu i helgen.

Menmen, nu blir det till att lägga sig i sängen, dra på någon serie och chilla lite innan det är dags att sova,

Vi hörs mina kära vänner! :P

Jag är ett sällsynt exemplar

I förrgår sprang jag jävligt bra på intervallerna, det kändes grymt lätt så nu är jag taggad som fän på att tävla!
Igår vart det lite halvpartaj med volleyboll, öl och folk. Pretty njas. Det var riktigt kul fän.
Idag har jag lekt med min bitch Alex, käkat lite burger, letat lite nycklar, och tvättat penis.
Nu ska jag ut och springa lite intervaller.
Senare ska jag bege mig till Sala Skyttegille där jag ska klippa den där enorma jävla gräsmattan som jag började klippa i fredags.
Imorgon ska jag fixa med jobb(en).
På Tisdag är det dags för säsongsdebut på 800m i Eskilstuna.


Tänk om dom jävlarna alltid kunde vara såhär söta... :@

RSS 2.0