Sympatier från fel håll.

Tjenare,

Då var friidrottsårets(som börjar i oktober varje år) första banpass avklarat. Och visst är det kul, kul som fan. Men samtidigt hatar jag skiten. Jag hatar att ligga längst bak i en klunga och jag hatar att tänka på vart jag sätter ner fötterna så att jag inte kliver på någon annans. Jag vill ligga först och hålla mitt eget tempo utan att behöva bry mig om vad de andra håller på med. Dock är inte alltid man får som man vill.

Imorgon är det Z-dag = ledig dag. Jag hatar även Z-dagar. Vad ska jag göra när jag inte kan träffa mina älskade lärare som ser mig som deras favorit elev? Vad ska jag göra utan kafeterians klimakterie-kärringar, som alltid har sina råttpittar till ögon på skaft, så att man inte ska ta en frukt för mycket? Och vad ska jag göra utan den krokryggade mattanten som alltid klagar på fel personer när det ligger gammla matrester på borden? Sist men inte mins, vad skulle jag göra utan mina emo-polare i "emo trappan" vid kaffeterinan...?

Dessa är personerna som förgyller mitt liv, utan dem hade jag varit helt normal. Men nu har jag någon att ta ut mina aggressioner på . hehehehe.


Dags att dra sig,

Hörs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0