Bra = bra?
Imorgon är det premiär, det känns pirrigt. Jag brukar aldrig vara nervös, med den enkla anledningen att jag brukar veta vad jag själv är kapabel till. För är man inte i behov av bekräftelse så finns det ingen anledning till att vara nervös. Men nu är jag ju nervös, som fan, och därmed finns det ett stort jäkla hål att fylla med tillfredställelse. Men vad fan, egentligen är det ju bara att kuta dom där 1500metrarna och ge sig fan på att man klarar av det. Eller?
Jag har bara ett litet problem, hjärnan hänger inte med i svängarna.
Träningen har gått grymt under hela våren, med undantag för de två senaste veckorna, och nu vet jag ju inte ens om jag är frisk eller sjuk. Det går relativt bra på träningarna, men bra är inte alltid tillräckligt.
Yäyä, jag får hoppas att några frågor blir besvarade imorgon.
Hörs!
Jag har bara ett litet problem, hjärnan hänger inte med i svängarna.
Träningen har gått grymt under hela våren, med undantag för de två senaste veckorna, och nu vet jag ju inte ens om jag är frisk eller sjuk. Det går relativt bra på träningarna, men bra är inte alltid tillräckligt.
Yäyä, jag får hoppas att några frågor blir besvarade imorgon.
Hörs!
Kommentarer
Trackback
