MASTER!

Det går bra nu. Med träningen, med skolan och typ allt annat.

 

I Måndags var det 2*800m+2*600m+2*400m+2*200m+2*100m. Snitten låg på 2.04min - 1.31min - 57s - 27s - 13s.

Idag var det 4*400m+4*400m+4*200m som gällde. Första serien snittade vi 61s och andra 60s och tvåhundringarna låg mellan 25-26sekunder.

 

Det kanske inte säger så mycket, men det känns jävligt bra. Det känns som om det där jag saknade i vintrast(eller snarare för ett par veckor sedan) har börjat letat sig fram i takt med våren, typ som en igelkott som kommer ut ur majbrasan i tid för att slippa bli uppbränd(för att känna sig dålig en längre tid är som att bränna upp självförtroendet på bål). Och kanske är det värmen som gör det, möjligheten att kuta utomhus i bar överkropp är nämligen oslagbar(och det är fifan bara Mars ännu!). Eller så är det kanske den där bristningen i vaden som jag hade i Januari som det tog längre tid än väntat att återhämta sig ifrån. Vem vet. Det är skitsamma, för det går bra nu.

 

Hörs.

 

 

 

Tillbaka, och det känns riktigt bra.

 

Hörs.

1500m på 3.56,17 är inte skitkasst efter att ha haft en veckas uppehåll samt spenderat en helg ett par pjäxor på fötterna. Men jag kan mer, och det ska jag bevisa imorgon, inte så mycket för någon annan som för mig själv, för mitt självförtroende behöver en liten knuff i rätt riktning innan jag går in i den kommande träningsperioden. Tre veckor utan tävling, jag hoppas verkligen det räcker för att få upp den där förlorade uthålligheten som man behöver för att komma åt de där tiderna och målen som jag stävar efter.

 

Ajja, imorgon är det 800m som gäller. Dags att sova nu.

 

Hörs!

 

Vi åkte iväg till Sedona för att kolla på lite klippor. Det var väl sådär, vist var det häftigt, men typ två timmars biltur var det ju inte värt. I alla fall så var det lite wannabe Grand Canyon(vilket vi inte är så jätte långt ifrån), men här vare feta sandstensklippor som gällde istället för en flod som urhålkad lite berg i marken.

 

Har köpt två par converse också, 170kr styck, ganska så bra pris va!

 

Hörs!

 

Ja, om någon behöver lite råd för hur man bäst bränner sig i solen så är det mig ni ska gå till... Idag glömde jag tydligen smörja in halva sidan av kroppen med solskyddsfaktor, resultatet vart ju sådär. :/ Det positiva är att det inte bränns, det negativa är att jag inte kommer vilja visa mig i bar överkropp på hela veckan...

 

Ajja, dags att sova,

 

hörs!

Känslan av att kuta utomhus i bar överkropp och ett par shorts är oslagbar. Det var vad dagen började med när 2*1000m+2*600m avklarades på Van Cortland Parks löparbanor. Benen var inte riktigt med mig idag och det gick sakta. 1000ingarna på ~2.40 och 600ingarna på ~1.33. Uthålligheten är nere på noll efter en inomhussäsong som har bestått av snabbhetspass, och kantrats av skada. Fifan säger jag.

 

Kvällen har i alla fall spenderats med Moa och Lisa som är på besök i NY. Och det är när jag träffar vänner hemmifrån som jag inser att jag saknar dem, och småstadslivet, och enkelheten, och Marabou, och tystnaden, och hottan, och allting som bara skriker SVERIGE. För jag har blivit rätt bra på att tränga bort det där som jag lämnade kvar i Sverige när jag begav mig till NY, och bara koncentera mig på vad som finns här och nu, men det är väl nån försvarsmekanism för att jag inte ska sätta mig på nästa flyg hem.

 

Ajja, om en sisådär 18 timmar befinner jag mig vid poolkanten i ett 30gradigt Arizona! NAAAJS!

 

Hörs.

 

Det här har varit den överlägset bästa helgen på riktigt länge. Har haft grymt kul.

 

Nu har jag en "vilodag"(jag ska kuta 4*1000m på bana i och för sig, så vette fän om jag kan kalla det vilodag...) här på MC och sedan bär det av till Arizona.

 

Hörs!

 

Det var ju IC4A i helgen btw, det gick skit.

Men en ny säsong är på ingång och jag är taggad på att slåss för dom där sekunderna. Dom sekunderna som jag inte fightades för inomhus. För det som jag har förlorat mest på är att jag inte har gett mig själv ett bra lopp, jag har inte tagit mig för, utan jag har bara bitchat runt i dom loppen som jag har kutat. Men jag ska se till att ändra på det till utomhus säsongen.

 

Det som är skönt dock är att träningarna går jäkligt bra, och mina två träningskamrater, som jag håller samma tider som på träning, sprang på 1.50 i helgen, så visst ska jag likaväl kunna springa lika snabbt på tävling som dom. Det är hjärnan som har varit lite ivägen fram tills nu, men det skare bli ändring på.

 

Hörs

Aristoteles, derivata och Arizona är vad som surrar innan för pannbenet på mig just nu. De två förstnämnda för att jag har midterm på skiten imorgon och på Torsdag. Det sistnämnda för att det är där jag befinner mig om mindre än en vecka. Värme, bar hud och solskydsfaktor 50(det är vad jag måste ha i asnsiktet för att inte förvandlas till rudolf när jag befinner mig på sydligare breddgrader...) är vad jag längtar efter just nu. Fifan vad skönt det ska bli att komma iväg. Bort från skolan, bort från hetsen bort från New York. För ett tag i alla fall; avbrott i vardagen är vad som får en att inse vad man verkligen uppskattar med den. För även om jag ibland kan vara rätt trött på vad vardagen har att erbjuda, så vet jag att jag uppskattar den och att jag har det jäkligt bra.

 

Nu ska jag kötta vidare med min essay om Arstotle och dom där derivata-reglerna.

 

Hörs!

 

Från Arizona förra året.

Det är grått och regnigt ute, nästa vecka har jag tre midterms och jag sov kasst inatt. Det har varit en ganska medioker dag helt enkelt. Men att komma hem efter en sådan här dag, sätta sig i soffan, logga in på sitt aktiekonto och se blåa siffror, är super. Speciellt om det är höga blåa siffror. Som idag, nästan 27% upp i jämförelse med senast jag kollade, vilket var igår. Totalt är jag bara 20% upp dock, sedan jag köpte dem för typ en mnad sedan. Men 20% på en månad är sjukt bra. Frågan är dock om det är läge att sälja och investera ännu mer i Eurocine...

 

 

Hörs

 

 

En av skolans Honor Societies har en anti-mobbningsvecka denna veckan. Quaden är fylld med skyltar, dom delar ut gratis kramar i matsalen(vilket kanske är lite overkill...) och så har dom satt upp Post-it lappar med inspirerande texter, och det funkar faktiskt. Man går och småler lite för sig själv och tänker att "Den här post-it lappen gjorde dom för mig"(det stod you're handsome på den första jag såg, å jag är ju jävla handsome så jag tog såklart åt mig...) sen kom jag till nästa lapp med texten "You = Someone the world couldn't live without" och sure enough, det stämmer ju perfekt in på mig den med.

 

Ajja, de flesta andra skyltarna var fina iaf.

 

Hörs!

 

Så har ännu en kväll spenderats i biblioteket. Det enda som cirkulerar mellan mina hjärnceller just nu är derivator och primtal. Frågan är om jag kommer kunna somna... Det återstår väl att se.

 

Hörs.

Ibland ar jag riktigt glad over att jag gar Business School och inte Engineering, ikvall ar en sadan kvall. Att sitta i biblioteket och hora pa de dar nordarna nar de drar sina kassa Engineering skamt gar mig pa nerverna. Och annu varre var nar en av dom jaklarna skrek sa att det hordes i hela javla biblioteket(precis som om nagon dott); den riktiga anledningen till hans panikangest-skrik var att hans polare nollstallde hans kalkulator...

FUCKING SKJUT MIG!!! (eller snarare honom)




Idag var en san har dag; solen sken, det var relativt varmt och parken var full av manniskor. Det var en springa-utomhus-dag, men vi har en conference kvar, nu i helgen, sa det var ett banpass inne i Draddy Gymnasium som stod pa schemat. Och det borjar verkligen kannas som om formen har en positiv lutning igen (jag skulle nastan vilja saga att den ar exeptionell...) 4*400m pa 56s typ, sedan 4*200 pa 27 26 25 25s. Och det sager inte sa jakla mkt, men kanslan av att flyga fram under 200ingarna var efterlangtad. Jag hoppas att den kanslan sitter kvar nar jag entrar Boston Universitys faciliteter pa Lordag. Da ar det namligen forsok pa 800m, och jag ska till final.


Hors.

Manhattan College trogna Cheerleaders... Milt sagt så är dom ju inte så jätte attraktiva, inte direkt vad jag hade väntat mig efter att amerikanska High School filmer har gett mig en uppfattning om att alla Cheerleaders ska vara skitsnygga(men så är inte fallet, uppenbarligen). Mindre milt sagt - jag är ju inte direkt känd för att hålla mina åsikter inom mig... - så är dom ju groteska, och tydligen så är dom framröstade till amerikas minst attraktiva cheerleaders(till deras försvar ska dock tilläggas att enbart college/universitet ingick där dock...)

 

Troget fan av MC basketball.

 

Vårat kära BB-team in action

 

Och så var T på planen igen. Kul att se!

 

 

Hörs.

Och äntligen är det helg. Den enda planen jag har för den här helgen är vad jag inte ska göra, och det är att partaja. Så nu är det dags att hitta något spännande att göra. Museum of Sex har ju stått på väntlistan ett tag, så det kanske är dags att ta tag i det. Det verkar ju onekligen ytterst intressant!?

 

Men först till något av högre vikt; Powernap.

 

Hörs.

 

 

 

Jag har spenderat kvällen med att hjälpa Emmy att göra 60st pannkakor som hon ska bjuda sitt Honor Society på imorgon. Det vart lite drygt på slutet, men ändå skönt att göra något annat i mitten av allt plugg(jag har Jesus test imorgon, usch och fy).

 

Jag har funderat på att gå med i ett Honor Society jag med, fast för business students. Kanske ska börja med att kolla upp vad det är för krav. Ajja, dags att återgå till att proppa hjärnan full med Jesus,

 

Hörs.

Jag vet inte hur det går till, men jag är hungrig jämt. En måltid stillar hungern för ett tag, men det dröjer inte länge innan den kommer krypande tillbaka (hungern alltså). Jag käkar frukost, lunch, middag och oftast ännu ett mål på kvällen när jag sitter och pluggar i kafeterian(dom har riktigt najs pastatallrikar där vaaaa!). Utöver det så får jag i mig lite drygt 10frukter per dag(eller ja, de flesta slukar jag under pluggtimmarna. Plugg = tristess = äta) dom där Naked dryckerna... Och sen slinker det väl ner en och annan godis (det är så lätt att få i sig för mycket godis när skolan bjussar på skiten...) Undanflykter undanflykter.

 

I alla fall, igår var inget undantag. Kvällen spenderades med att fixa lite cocosbollar. Jag gjorde först en sats, men det verkade lite så jag dubblade den. Och idag när jag, mindre än ett dygn senare, proppade i mig en av de sista cocosbollarna så slog det mig hur jävla mycket fett och socker jag har fått i mig enbart genom de där jävla cocosbollarna(200g smör samt 2dl socker). Ajja, det jag vill komma fram till är att jag har insett att jag tjockar i mig för mycket skit och det håller inte i längden, även om jag önskar att det gjorde det.

 

 

Hjärnan värker efter en tre timmarsklass med filosofi, och kroppen värker efter ett mördarpass på bana. Det är nästan lite för mycket värk för en och samma kropp, men ändå så är det rätt så skönt. Skönt att känna att det rullar på som det ska igen. Att skolan går bra, att träningen går bättre och att livet är på topp.

 

 

En sak som jag har funderat över, och inte kan sluta tänka på, är det här med Lent. Katoliker ska enligt religionen ge upp någonting som dom värderar högt och tillägga någonting som kan göra livet bättre. Men det flesta jag känner här gör det halvhjärtat, eller snarare helt hjärtlöst. Man ger upp något som man egentligen inte alls bryr sig om, eller i många fall något som har ganska så låg prioritet i ens liv. Så det jag inte kan sluta fundera över är hur religösa dom (som gör detta halvhärtat) egentligen är?

 

Det känns snarare som om dom tror på Gud och kallar sig kristna enbart för att det är så det ska vara, det är traditionen inom familjen och i deras subukultur. Det finns ingen närmare, eller mer genomtänkt, grund till att göra det. Man frågar sig inte varför man gör det, man bara gör det för att man ska passa in. Och självklart gäller inte detta alla, men väldigt många. Och det gör mig lite förbryllad.

 

Och jag vet inte ens varför jag bryr mig, men jag tror det är det att det känns lite falskt. För är det inte falskt att ge sig själv en titel(i det här fallet katolik, eller ja, inte enbart katolik, men troende katolik) och sedan inte bry sig ett dugg om hurvida man faktiskt följer de regler, eller riktlinjer, som är uppsatta för den titeln som man påstå sig inneha? Jag tycker det, och efter ett tag blir det rätt drygt att höra på något, som för, i slutändan bara är tomma ord, eftersom att det överhuvudtaget inte finns någon baktanke i det som sägs.