SnabbareSnabbareSnabbareSnabbareSnabbareSnabbareSnabbareSnabbare
Nu sitter jag är helt ensam och nördar Arenan(lite töntigt men jag klarar mig) pga av att jag är sjuk. Alla andra är ute och kör vårat berömda, men hatade(av mig), Strandvägen test. Dvs att man springet 6*1000m vid strandvägen.
Anledningen till att jag inte gillar(hatar kanske är lite väl starkt ;D) testet är att det är så långt ifrån träning som man ska komma. Tränarna säger att man inte ska maxa, utan ta det som en vanlig träning. Man ska inte jämföra sig med andra osv... men det är lättare sagt än gjort.
Föreställ dig 30st människor vars största intresse är att springa, och dom(inte jag iaf) nöjer sig inte med att bara vara bra, för det vet dom redan att dom är. Utan alla vill vara bäst. Bättre än den som springer på sidan, bättre än den som jagar bakifrån och inte minst bättre än den som ligger steget före.
Man har ju trotts allt bara en chans på sig att prestera. Det till skillnad från ett vanligt träningspass som återkommer flera gånger i veckan, utan några snittider och utan några tankar på hur bra eller dålig man är jämfört med de andra... Det blir automatiskt en ofrivillig tävling mot varandra. Visst så är bra att kunna pressa kroppen, men inte på det sättet.
Tävling är något av det roligaste som finns. Men man bör hålla träning och tävling isär, det är vad jag tycker.
Jag måste lära mig att bara vara fokuserad på mig själv! Dessutom så har ju jämförelse aldrig(?) dödat någon, men varför ska jag ens ge det en chans?
Anledningen till att jag inte gillar(hatar kanske är lite väl starkt ;D) testet är att det är så långt ifrån träning som man ska komma. Tränarna säger att man inte ska maxa, utan ta det som en vanlig träning. Man ska inte jämföra sig med andra osv... men det är lättare sagt än gjort.
Föreställ dig 30st människor vars största intresse är att springa, och dom(inte jag iaf) nöjer sig inte med att bara vara bra, för det vet dom redan att dom är. Utan alla vill vara bäst. Bättre än den som springer på sidan, bättre än den som jagar bakifrån och inte minst bättre än den som ligger steget före.
Man har ju trotts allt bara en chans på sig att prestera. Det till skillnad från ett vanligt träningspass som återkommer flera gånger i veckan, utan några snittider och utan några tankar på hur bra eller dålig man är jämfört med de andra... Det blir automatiskt en ofrivillig tävling mot varandra. Visst så är bra att kunna pressa kroppen, men inte på det sättet.
Tävling är något av det roligaste som finns. Men man bör hålla träning och tävling isär, det är vad jag tycker.
Jag måste lära mig att bara vara fokuserad på mig själv! Dessutom så har ju jämförelse aldrig(?) dödat någon, men varför ska jag ens ge det en chans?
Kommentarer
Trackback
