MASTER!

... ett bra botten år.

Jag fick en sån där pirrande känsla i magen igår när jag såg alla andra springa. Det var en känsla som jag bara får vid vissa tillfällen. Det var en sån känsla som gör att jag håller på med löpning.
Det pirrade i magen av nervositet, även fast det inte var jag som sprang. Jag har inte varit nervös inför ett lopp på över ett år, och igår vart jag det fast jag inte sprang själv... :S

Förra året tog jag tävlingarna med en klackspark. Visst ville jag komma först över mållinjen, det vill jag alltid, men förra året var ett speciellt år. Det var året som jag för förstan gången i mitt liv inte persade med 5-10 sekunder på 800m.
Och att inte förbättras, det fanns inte i mina tankar innan dess. Andra kunde stå still. De kunde försämras, bli skadade, sjuka och bortglömda, men inte jag. Typ som om jag skulle vara stålmannen eller något.

Men sedan så spräcktes bubblan och jag vaknade till. Jag fattar nu att det inte alltid kan gå framåt, någon gång kommer alla att snubbla och bli tvingade att starta om. Eller iallafall bli tvingade att ta ett steg bakåt...

Nu har jag haft mitt botten år. Som inte var helt botten iochförsig, jag fick brons på junior-sm och guld på 4*400 meter på skol-sm, som också var det roligaste loppet jag har sprungit. Teamwork =)
Och jag har lärt mig en hel del, så även om jag inte har utvecklats tidsmässigt, så har jag lärt mig en massa nytt som kommer vara till fördel för mig de kommande åren...