Det fina med Sala

Då var jag hemma i Lillstan igen. Sala är en trevlig liten håla som det kan vara skönt att komma tillbaka till när man inte orkar med livet i Sto.

Ibland så känns det som om tiden står still här, inget illa menat, men det händer inte alls lika mycket som i Storstan. Och det är nog också det som är det sköna med Sala. Jag får en Deja vu känsla när jag påvägen hem passerar gammla Silver Vallen, det var där jag spenderade mina sommarlov när jag var mindre. Den ser fortfarande likadan ut, längdhoppsgropen är på samma plats och kolstubben är lika röd som den alltid har varit. Samma sak gäller med dammarna, gruvan, torget, månsan och allt annat.


Allt är sig likt. Det är det bästa med att komma hem igen.  


Jag känner mig hemma här, mer hemma än i Stockholm. Men när jag blir äldre så ska jag flytta in till Gamla Stan. Så nu gäller det att tjäna pengar...


Här, på stortorget, i gamla stan så avrättades brottslingar förr i tiden. Inte så trevligt. Men det döljer sig iallafall en historia bakom platsen, det är mer än vad man kan säga om en grå betongbyggnad i Sollentuna. Även om den också har sina stunder...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0