Det ska va skönt att leva...
...annars kan de kvitta.. trlallalaaalaa.
Exakt så ska det vara, man ska inte behöva blunda för alla högar med läxor, alla patetiska personer, alla puckade svar, alla "veta-bättre-än-mig-människor" eller alla nedgångar.
Var glad för fasen! Om man tänker efter är det slöseri med tid att sitta och sura som en gammal gnällig gubbe när man egentligen inte har någon vettig anledning till att vara sur. Det finns inga vettiga anledningar till att vara sur.
Så jag ska sluta vara butter. Men när jag blir sisådär 90år, då jag är rynkig som ett russin, då allt hår har fallit av skallen på mig och mitt liv nästan är över...
Då kan jag ta mig tid till att skrika åt alla ungjävlar som cyklar på gångbanan. Då kan jag sitta hemma en hel dag och vara förbannad på Gösta som vägrade att spela kort med mig. Och då kan jag skicka insändare till tidningen, bara för att grannen inte har plockat upp hundskiten som har legat på gräsmattan i nästan en vecka.
Men nu gäller det att vara glad, jag har ju fortfarande chansen att påverka mitt liv.
Ändå önskar jag att jag bara hade en stressfraktur i foten igen, men det finns säkert något menigsfullt med att min fysik inte är på topp just nu. Och det finns något meningsfullt med att jag ska hoppa in i duschen nu.
Hasta Luego!
