MASTER!

Så bär det av. Snart går tåget mot Göteborg. SM börjar närma sig och en pirrig känsla har på något sätt hittat sin väg in i min kropp, och knopp. För det enda jag kan tänka på är det där satans loppet som jag ska springa om två dagar. Det loppet som jag redan har sprungit flera hundra gånger innuti mitt huvud. Och hittills har jag vunnit vartenda ett av dem. Men när det väl gäller, på Söndag 12.20, så kommer det inte räcka med en bild inuti mitt huvud. Det komer inte räcka med att jag föreställer mig något. Nejnej, på Söndag måste mina två spagetti liknande spengetsben sätta livet till om det ska bli något av detta, typ.

Visst är lite konstigt hur ett lopp på ca 4 minuter kan ta över ens tankar helt och hållet. Det är ju ändå bara inomhussäsong ännu, men det är samtidigt min första riktiga säsong på 2år. Kanske är det så att jag måste bevisa för mig själv att jag inte är helt jäkla oduglig, kanske har jag pressat mig själv, eller är det såhär det ska kännas före ett mästerskap? Själv kommer jag inte ihåg hur det brukar kännas. Men det är god tid att ta reda på det nu.

Hörs, om ett par dar.