MASTER!

Ingenting kan stoppa mig
känns det som.
Men allt som krävs
är en kort sekund...

Är det värt att
kämpa
för något som är nästintill
omöjligt
att få?

Är det värt att offra
något som man håller kärt,
mot något som man inte har
eller ens är säker på att man
någonsin
kommer att få?

Allting som inte existerar är falskt.
Allting som existerar är sant.
Det finns ingenting däremellan,
det är svart eller vitt.

Det är vi människor som föder det falska med vår fantasi, vi matar det med myter och förhoppningar. Men det finns inte där. Det har aldrig funnits där. Det existerar ju inte! MEN det kan komma att finnas där i framtiden. Det är därför vi alla är så giriga. Vi offrar det vi håller kärt i hopp om att det falska ska bli sant. I hopp om att det icket existerande ska börja att existera. I hopp om att drömmar ska bli förverkligade. Så är det även med Livets mening. Vi skapar oss en vision, en framtid, där vi själva är herren på teppan. Vi skapar en potentiell mening med livet. Vi drömmer och fantiserar om att vi någon gång ska göra något meningsfullt.

Men medan vi föder det falska, det icket existerande(det som vi på något sätt har fått för oss att det är Livets mening), så är det så jävla lätt att vi går miste om det som faktiskt existerar, det som finns runtomkring oss dag in och dag ut, varje sekund året runt. Vi offrar det sanna för det falska, i förhoppning om att det falska ska bli sant. Men när vi väl har lyckats få det falska att bli sant(om man nu någonsin lyckas med det över huvud taget), så offrar vi det ännu en gång, bara för att vi aldrig är nöjda med det vi har. Det vi redan har kan ju aldrig vara meningen med livet!? Eller kan det?

Jag är rädd att jag någon gång kommer sitta där på ålderns höst och gräma mig över att jag har offrat alldeles för mycket på något som jag inte ens lyckades förverkliga, för något som aldrig ens existerade. Meningen med livet existerar inte förrän man har upplevt den, förrän vi har skapat den.

Så, är det lika bra att bara vara? Att lägga sin energi på det som är sant, i stället för att lägga energin på något som kanske aldrig någonsin kommer att existera? Ibland är det värt det, ibland är det allt annat är värt det. Idag känns som en dag då det är värt att offra en gnutta av det sanna, för att kanske någon gång i framtiden uppfylla den där(än så länge) falska, men ack så frestande, drömmen om någonting större. Någonting värdefullare än vad jag har just nu(om jag ens vet hur värdefullt det jag har nu är).

---

Ajja, det var en bokjävel som fick mig att grubbla, nu har jag grubblat färdigt.

Hörs imorrn!


Bilden har inget med själva inlägget att göra, men jag tänkte kompencera det tråkiga bibelinöägget med en bild. Det har ju blivit en raritet med sådana saker här på The Mastersite...