MASTER!

Jag gillar er, dig
lika mycket som jag gillar Sala kebab
även fast ni(dom(du?))
inte vill släppa in mig
för nära inpå,
när jag själv är så grymt sugen på en Kebab.

och jag funderar ibland
på vad det kan bero på
är det så enkelt att det bara är stängt vissa tider på dyngnet,
vissa dagar om året?
eller är det mer komplicerat än så?

Måste man boka tid?
planera?
organsisera?
ordna med en massa skit?
... i så fall är det tack och adjö för mig.
kanske.
För jag har inte den där tajmingen,
och har aldrig haft den,
aldrig någonsin.

Men jag vet inte,
ingen vet,
vad tystnaden egentligen är värd?

Även fast jag fortfarande gillar er, dig och dom andra
och även fast jag kan offra en hel del för er, dig och dom andra
så har jag för mycket att förlora på att offra allt.
Det funkar inte så.
Jag är ingen man kan räkna med i kris.

Och ni som kallat mig er vän
er har jag lämnat gång på gång
Jag har behandlat er som skit
och jag ska lämna er igen
Jag är helt säker
kent

Kanske inte idag,
men någon gång.
Någon dag.
Det ska jag.

Jag vill aldrig någonsin stå still.
Men när ingen tänker tanken
kommer ingen ställa frågor.


Även fast man vill
hellre än någonting annat

feghet.

Jag ska aldrig bli feg
aldrig mer
igen.