Som naglar mot glas

Hej,

Kalla mig knuten.
Jag tror jag har en muskelknut i baklåret. Det är stelt och ju snabbare jag springer desto mer drar muskeln ihop sig.
Den krampar.
Och jag vet inte vad som gör ondast.
Vad som känns värst...
Själva muskelkrampet i låret?
Eller känslan av att inte kunna göra något man så jävla gärna vill göra? :@

Jag vill att det ska gå över,
jag vill det mer än något annat just nu.
Jag vill komma iväg till Belgien på Tisdag.
Jag vill (mer än någonsin förr) springa tills syran värker i benen och stiger till huvudet och kommer ut i form av en spya på marken.
Jag vill göra ett så bra lopp som jag vet att jag kan göra.
Jag vill mer.

Men just nu går det bara inte. Och det är därför det gör så ont. Att känna sig som en handikappad pensionär med rullator och permobil är inget föt mig...

Och det känns så jävla olägligt
att det händer just nu
och inte om en vecka...



Förresten så är Kent-konserten bokad, det ska bli gött =)

Nu ska jag gå och lägga mig.

Hörs!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0