MASTER!

Att spela volleyboll kan vara ganska underhållande. Men ikväll så tog det där jävla spelandet kål på min stortå. För när jag tog avstamp för att göra fetaste stunttricket(trippelvolt med kvadruppelskruv) så skär jag upp en stor köttbit på tån och det börjar rinna blod ur kroppen på mig(2-3 droppar typ)...

Och nu när jag kom hem så hällde jag sprit i skiten, det gör lika ont som jag hade förväntat mig att det skulle göra. Men känslan av smärta är på något sätt ganska tillfredställande, så jag tar fram saltkaret och häller på lite salt i såret också. Bara för att få skrika lite extra. (ungefär som när jag kommer på upploppet med syra i benen i slutet av ett 800meterslopp och ska försöka pressa benen till att springa ännu snabbare, men vad som egentligen sker är att jag spänner mig, stumnar och får mer syra i kroppen som i sin tur gör att jag ligger på marken och vrider mig av smärta efter målgången.) Smärta är skönt, för det är när den är som värst som jag vet att livet är värt att leva. Det är smärtan som gör att jag får lite perspektiv på livet, den rubbar tunnelseendet för en hundradels sekund.