Hej jag heter Micke, i början av livet ungefär.
I lördags hände det något ganska pinsamt när jag satt på tåget påväg hem från Stockholm... Som vanligt så somnade jag någonstans i närheten av Arlanda, och cirkus 15min senare, i Uppsala, hoppade några tjejer på som hade reserverat just de två platserna som jag och min proppfulla väska för tillfället ockuperade. Jag sov ju, så ena tjejen var tvugna att peta mig på axeln, troligen ett flertal gånger eftersom att hon typ slog på mig när jag vaknade...
Jag vet inte varför, men av någon anledning så vart jag skiträdd. Jag flög upp ur stolen och skrek till, precis som om jag hade vaknat ur en mardröm, och tjejen som hade väckt mig skrek ännu högre... jag hade visst lyckats skrämma henne med. När jag stod där och plockade upp mina saker som hade åkt ner på golvet under mitt något pinsamma uppvaknande så kunde jag känna hur slemmet rann ner för kinden på mig, ja jag hade tydligen setat där och dregglat medan jag sov, inte så mysigt(och jag som ser ut som värsta freaktardet när jag sover). Under tiden jag torkade bort dregglet så kände jag hur hela vagnen liksom hade lyft sina ärslen får sätena och vridit sina huvuden bakåt för att få en glimt av vad som försegick. Tomato-face på den va.
Jag låtsades som ingenting och begav mig till bistron för att tröstäta lite.
När det händer pinsamma saker, som att man har dregglat ner sig offentligt, gått mer gylfen helt öppen genom en fulsatt matsal och en 300meter lång korridår eller blivit upptäckt med att man inte har bytt kalsonger på två dagar, då får man ju en sån där känsla av att man bara vill skrika. Inte skrika åt någon annan, utan åt sig själv, man vill liksom skälla ut sig själv, liksom nypa sig i gäddhänget och säga "FYYYY MICKE, så där gör man inte...".
Men om man gör så offentligt så blir det ju bara ännu mer pinsamt, och då vill man ju nästan avliva sig själv.
Jag har kommit fram till att det bästa sättet att bli av med ångest är att inte få ångest från första början. Och hur lyckas man med det? Jo, man blir en nonchalant "jag skiter i allt snubbe", och jag måste säga att jag har blivit ganska bra på det. Att inte bry mig ett skit, men ibland går det bara inte, som när man just har skrikit åt en främling och dregglat ner sig offentligt.
Jag vet inte varför, men av någon anledning så vart jag skiträdd. Jag flög upp ur stolen och skrek till, precis som om jag hade vaknat ur en mardröm, och tjejen som hade väckt mig skrek ännu högre... jag hade visst lyckats skrämma henne med. När jag stod där och plockade upp mina saker som hade åkt ner på golvet under mitt något pinsamma uppvaknande så kunde jag känna hur slemmet rann ner för kinden på mig, ja jag hade tydligen setat där och dregglat medan jag sov, inte så mysigt(och jag som ser ut som värsta freaktardet när jag sover). Under tiden jag torkade bort dregglet så kände jag hur hela vagnen liksom hade lyft sina ärslen får sätena och vridit sina huvuden bakåt för att få en glimt av vad som försegick. Tomato-face på den va.
Jag låtsades som ingenting och begav mig till bistron för att tröstäta lite.
När det händer pinsamma saker, som att man har dregglat ner sig offentligt, gått mer gylfen helt öppen genom en fulsatt matsal och en 300meter lång korridår eller blivit upptäckt med att man inte har bytt kalsonger på två dagar, då får man ju en sån där känsla av att man bara vill skrika. Inte skrika åt någon annan, utan åt sig själv, man vill liksom skälla ut sig själv, liksom nypa sig i gäddhänget och säga "FYYYY MICKE, så där gör man inte...".
Men om man gör så offentligt så blir det ju bara ännu mer pinsamt, och då vill man ju nästan avliva sig själv.
Jag har kommit fram till att det bästa sättet att bli av med ångest är att inte få ångest från första början. Och hur lyckas man med det? Jo, man blir en nonchalant "jag skiter i allt snubbe", och jag måste säga att jag har blivit ganska bra på det. Att inte bry mig ett skit, men ibland går det bara inte, som när man just har skrikit åt en främling och dregglat ner sig offentligt.
Kommentarer
Postat av: walDemar
HAHHAHAHAHHAHA!!!
Postat av: BoSSeeeeeeeeeeeee !!!!!!!!!!!!!
BAH! HAHAHAHAHAAHHAAHA
Postat av: Daniel
Jag brukar bara skratta åt mej själv, själv distans e charmigt!
Postat av: Camilla Andersson
hahahah!
Trackback
