MASTER!

Jag sitter här och nästan dör av tristess. På tv visas en dokumentär om Bastu-VM och de "stackars" fuckfacen som fick första gradens brännskador över hela kropparna. Har de inget bättre att visa än ett par idioter som söker sympati för något de själva har åstadkommit?! Själv är jag för lat för att böja mig fram till sofbordet, grabba remoten och byta kanal. Menmen.

Nu börjar det i alla fall likna något. Det här med USA alltså. Coachen ska kolla med skolans Admission Center imorgon om de har fått in alla papper de ska ha, och förhoppningsvis så ligger allt där i en fin lite hög. Men vem vet. Själv ska jag ägna dagen åt att fixa underskrifter från en läkare som säger att jag inte är ett psykfall eller att mina muskler kommer tyna bort om ett par år. Det förstnämnda kan bli en kluring, men jag ska nog kunna lira ur den där läkaren en underskrift på ett eller annat sätt...

Skolan börjar inte förrän den 24januari förresten. Det är ju ganska skönt det. Även om de vill ha dit mig så fort som möjligt så att jag kan tjäna mitt syfte; springa som ett djur åt skolan. Vilket jag i och för sig inte har någontin emot. För mig känns det dock något skönare att veta att det är tre veckor kvar tills skolstart och inte en vecka, vilket jag befarade innan. Killen med kollen här sörrni...

Ajja, sovdags,

Hörs!