MASTER!

Det var tävling tidigare idag i Örebro idag. Inte för mig dock. Priset var 3000 till ettan, 2000 till tvåan och 1000 till trean. Det var fem stycken som sprang och nån random 92:a snubblande in över mållinjen på fjuttiga 2minuter blankt. wtf? Det gör man ju i sömnen, baklänges dessutom. Även om det första varvet går på typ 65 eller nått, inte för att det gjorde det nu, men ändå. Och nej, jag menar inte att ni som var där är dåliga, jag menar bara att jag är ganska så mycket bättre. Nu ångrar jag mig ju nästan att jag inte va där. 3k hade ju inte vart helt fel. Nästan utan att behöva ta ut sig...

Istället tillbringade jag förmiddagen i friidrottshallen i Västerås genom att springa 3*300-200-150m med 60s, 75s respektive 90s vila i serierna. Mellan serierna vart det 4min resp. 6min vila. Det gick inte så jäkla bra. Jag hade ingen aning om vilka tider jag skulle hålla så det blev en långsam första serie, en jävligt snabb andra serie och en ganska så lagom tredjeserie.

Det var första gången på länge som musklerna fick känna på lite riktigt mjölksyra, så de var ju skönt. Eller ja, skönt kanske är lite fel ordval...

Sen så hatar jag när nån n00b drar en sån där typisk morsa-kommentar i stil med; "Gud va bra sprunget!" eller "Det där måste du vara nöjd med!". NEJ, DET MÅSTE JAG FÖR I HELLVETE INTE ALLS VARA! SOPA! Att man blir helt slut betyder inte att man har gjort ett bra pass eller ett bra lopp, vilket vissa n00bs verkar tro. Jag hade kunnat bli precis lika trött genom att springa en ynka trehundring. Men vad är bäst; springa en trehundring eller ett helt intervallpass? Det kan ju fan ett spädbarn räkna ut.

Over and out bitches,

Hörs!