Haka på livet i småstan...

Där ingen jävel går på friskis, men många på chack. Där vissa pluggar till tentor och drömmer om storstan. Där man matar ungarna med fågelfrön. Där vissa tjänar tre gånger mer än sin grannes månadslön. Det är ingen betong eller så, och det kommer aldrig någonsin vara perfekt, hey, men det är här jag kommer ifrån. Och det, det är något jag aldrig kommer ifrån. Ett paradis utan fördommar, jag tar dig hit ut, om du väntar med din slutsats tills sagan är slut...

Ibland, då undrar jag om jag har gjort rätt eller fel. Att åka till USA, Manhattan College och allt det. Är det här vad jag drömmer om? Är det här livet jag är bänkad som?
För här, här hemma i småstaden har jag mitt paradis; jag har mina vänner och de flesta som jag känner. Vi glider runt här och bara är. Och nej, vi är varken småbarn eller sär. Vi är kungar i både betong och trä. Vi är människor utan månadslön. Vi lever på besparingar men drömmer om lön. Det är här jag kommer ifrån. Det är här jag lever och så. Det är här jag drömmer om Det Stora Blå. Här har jag dom som jag litar på. Jag är varken ledsen eller grå, men som sagt; det är här jag är uppväxt och så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0