New York, I love you, but right now I just want to leave you for a while
(Med Basshunter melodin, "Spela dota")
Jag sitter här på rummet och lyssnar pååhååå fenwicks,
dom springer runt och skriker
med horiga repliker.
Jag sitter här på rummet och käkar lite BJ
Det smakar ganska gott va,
men börjar bli rätt torrt ha!
(Fenwicks = baren här nedanför)
(BJ = Beef Jerky, torkat kött.)
---
Det har vart party ikväll, men jag är inte på partyhumör så jag sitter uppe i Siris rum och surfar lite, även fast klockan "bara" är 02.45... Just nu önskar jag bara att det är Tisdag kväll och jag befinner mig en i en ranglig IKEA säng med billiga kuddar och ett söndertuggat täcke (det är sånt som händer när man har ouppfostrade hundvalpar sovandes i sängen.) Men det gör inget, inte ett skit, för jag är på svensk mark, och det räcker för mig. I alla fall för tillfället.
Tisdag kväll alltså. Då är allt som vanligt igen. Då spräcker jag den här lilla New York bubblan jag lever i, i alla fall för ett par-tre månader, och beger mig tillbaka till verkligheten igen. Till Sverige. Till Sala. Till den första, och normala, delen av mitt bordeline-liv. Ibland önskar jag att NY inte låg så jäkla långt bort, men samtidigt så är det väl det som är själva tjusningen med det hela; att det ligger åt hellvete för långt bort och att det är som att komma till en NY(höhö) värld. Livet leker här borta, men shit vad skönt det ska bli att komma hem igen.
Ajja, gonatt.
Hörs!
Jag sitter här på rummet och lyssnar pååhååå fenwicks,
dom springer runt och skriker
med horiga repliker.
Jag sitter här på rummet och käkar lite BJ
Det smakar ganska gott va,
men börjar bli rätt torrt ha!
(Fenwicks = baren här nedanför)
(BJ = Beef Jerky, torkat kött.)
---
Det har vart party ikväll, men jag är inte på partyhumör så jag sitter uppe i Siris rum och surfar lite, även fast klockan "bara" är 02.45... Just nu önskar jag bara att det är Tisdag kväll och jag befinner mig en i en ranglig IKEA säng med billiga kuddar och ett söndertuggat täcke (det är sånt som händer när man har ouppfostrade hundvalpar sovandes i sängen.) Men det gör inget, inte ett skit, för jag är på svensk mark, och det räcker för mig. I alla fall för tillfället.
Tisdag kväll alltså. Då är allt som vanligt igen. Då spräcker jag den här lilla New York bubblan jag lever i, i alla fall för ett par-tre månader, och beger mig tillbaka till verkligheten igen. Till Sverige. Till Sala. Till den första, och normala, delen av mitt bordeline-liv. Ibland önskar jag att NY inte låg så jäkla långt bort, men samtidigt så är det väl det som är själva tjusningen med det hela; att det ligger åt hellvete för långt bort och att det är som att komma till en NY(höhö) värld. Livet leker här borta, men shit vad skönt det ska bli att komma hem igen.
Ajja, gonatt.
Hörs!
Kommentarer
Trackback
