MASTER!

Tävlingen är avklarad. Jag vann. Men jag är ändå inte nöjd. Jag känner mig som en sån där bitterfitta som klagar på allt, men jag hade hoppats på en bättre tid, eller i  alla fall en bättre känsla. Nu vart tiden 4.07 och känslan i kroppen var medioker. Ajja, sånt är livet. Sommaren är lång och jag har ca 15stycken lopp kvar att springa. Så det finns ju en hel del chanser att springa snabbare. =)

Nu ska jag å Emma fixa lite käk, sedan blir det att dra till badberget med polarna och ta sig ett dopp. Det blir najs.

Hörs!

Imorgon är det premiär, det känns pirrigt. Jag brukar aldrig vara nervös, med den enkla anledningen att jag brukar veta vad jag själv är kapabel till. För är man inte i behov av bekräftelse så finns det ingen anledning till att vara nervös. Men nu är jag ju nervös, som fan, och därmed finns det ett stort jäkla hål att fylla med tillfredställelse. Men vad fan, egentligen är det ju bara att kuta dom där 1500metrarna och ge sig fan på att man klarar av det. Eller? 

Jag har bara ett litet problem, hjärnan hänger inte med i svängarna.

Träningen har gått grymt under hela våren, med undantag för de två senaste veckorna, och nu vet jag ju inte ens om jag är frisk eller sjuk. Det går relativt bra på träningarna, men bra är inte alltid tillräckligt.


Yäyä, jag får hoppas att några frågor blir besvarade imorgon.

Hörs!

Jag måste bara säga att springa naken genom Sollentuna är för djävla roligt XD haha! Vi är fan störda grabbar, menmen,

hörs!

Tänk om jag hade varit en liten ailien. Då hade jag kunnat flyga ut i rymden med min jättesnabba farkost. Då hade jag åldrats långsammare, det har Einstein sagt. För just nu går åren, månaderna och veckorna lite för snabbt. Men samtidigt käns det som om visarna på klockan har stannat. En timme känns som ett år medan ett år känns som en timme. Om ni fattar.

Då är jag tillbaka och går hellvetets brinnande korridorer igen. Rudbeck... borde jämnas med marken, brännas som majbrasa eller sprängas av terrrorister(det är ju inne med sånt nu för tiden...).
Om man skulle kunna väga arbetsuppgifter så lovar jag att mina hade vägt ett ton, minst. Jag pallar inte skiten. Så idag har jag gjort som jag alltid gör, chillat. Det är ingen idé att få panik. Nejnej, det är inget för mig. I stället har jag käkat pizza och kollat på film med Klabbe, Hallbäck och Tilda. Najs!

Sen så testade jag att spinga lite också. Även fast jag fortfarande har mina halsproblem, nått virus säger läkaren, men han vet inte vad för virus, blodproven visade nämligen inget resultat. Så jag pallar inte vila längre. I stället vart det till att springa lite intervaller, 3*6*60'30 för att vara exakt. Men det är nog ändå ingen som fattar vad det betyder. I alla fall så gick det bra, riktigt bra, bättre än väntat. Så slutsatsen är att jag fortsätter träna och hoppas på att det inte blir värre än vad det är. För det är ju jag som är stålmannen, right?

Hörs!

Egentligen borde jag ligga i mitt nystädade rum i Sollentuna. Men jag orkade inte packa väskan, gå 1000meter och sedan sitta i 1h och 30minuter på tåget för att ta mig dit. Nej, det blir till att spendera en natt i skatboet här hemma i Sala. Men det duger det med.

Och egentligen borde jag tidigare idag ha varit i Karlstad och sprungit stafett-sm, men jag har varit sjuk/är sjuk? Jag vette fan. Det känns surt, för de som tog guld snittade sina 800m på 2:00:46, och för brons krävdes ett snitt på 2:01:32. Ajja,

Skitsamma, jag måste bara säga att jag inte pallar skolan längre. Och jag har upptäckt att jag har läst 400poäng för mycket. Så det är skitsamma om jag får VG, G eller IG i någon av mina sista kurser, för det kommer ändå inte att räknas in på snittet. Så från och med nu skippar jag engelska C, NAJS! Men det hade varit ännu mer najs om jag hade vetat det för för typ 5månader sedan, då hade jag ju sluppit läst kursen över huvud taget. men men. Som sagt, skitsamma.


Gonatt.

Magen kurrar och det känns som om mitt ten-pack skriker efter att ha något att göra. Jag behöver mat.

För 5minuter sedan öppnade jag frysen, plockade ur en påse köttbullar och kastade dem i stekpannan. Men sedan slog det mig hur ansträngande det faktiskt är att vrida på den där förbannade temperaturknappen som gör att elektronerna från forsmarks kärnkraftverk kan omvandlas till värmeenergi och gör så att vattnet i kötbullarna smälter och kondencerar. I samma veva kom jag att tänka på hur dåligt det är med kärnkraftverk och hur lång tid det tar för uran238 att brytas ned(det var typ allt jag lärde mig på naturkunskapen...).
Det hela har fått mig att tänka om, så nu har jag lagt tillbaka kötbullepåsen i frysen, tagit på mig kläder och kontrollerat att jag har pengar i fickan så att jag kan gå ner till Kvarnen och köpa något ätbart där. Typ ett salladsblad på en fetingstor köttbit med massor av ketchup och dressing på.

Hörs!

Tjenare!

Det vart ingen hemresa igår. Jag hade nämligen glömt bort att vi löpare skulle vara funktionärer på något lopp runt Djurgården. Menmen, det var helt ok ändå.

Jag, Lissen, Smedhs och Blomman fick till uppgift att stoppa bilar och kolla så att löparna sprang på vägen, och inte ner på stigen som gick vid sidan av. Enligt oss var detta en ytterst tråkig uppgift, det var helt enkelt inget som passade oss. Så vi placerade ut våra kära löpargymnasievänner, Petra och Tilda, på platsen. Och istället begav vi oss mot målfollan, det rycktades nämligen om att löparna fick Powerade vid målgången. Och mycket riktigt, så var även fallet. Dock så vart vi upptäckta av funktionärsledaren, DOH! Men vi fick endast en ny uppgift, nämligen att paketera upp Powerade. Woho! När vi var klara så hade vi lyckats smuggla med oss 60 stycken powerade. Det är vad jag kallar en lyckad kväll.

menmen, snart går tåget mot Sala, dags att börja packa väskan,

Hörs!

Jag har kommit fram till att psykiska störningar och neuroser mycket väl kan orsakas av sega datorer och hoande duvor. Det är nåmligen så att min dator har strejkat i flera veckor nu, och jag har blivit tvungen att sitta vid löpets urgammla datorer som det har börjat växa mossa på(observera att det tar 100år för mossa att bildas!). Dessutom så tror jag att jag ska ta med mitt luftgevär efter helgen så att jag kan skjuta ner dessa förbannade jävla duvor som gör att man inte kan koncentrera sig. Fyfan.

Yäyä. Dessutom har jag gått och blivit sjuk. Riktigt sjuk. Mina halsmandlar är stora som tomater, det värker i huvudet och inatt kunde jag inte sova för att jag hade frossa. Jag låg och skakade som en invalid sönderknarkad uteliggare under vinterhalvåret. Satan.

Så nu ska jag packa väskan och bege mig mot Sala. Det ska bli skönt att komma hem ett tag. Det ska bli skönt att slippa löp ett tag.

Hörs!

Tävlingen gick sämst. Och jag har en aning om varför. Men det är bara onödigt att grubbla ner sig i skiten nu. Det kommer fler tillfällen.

Det är dag för lite käk, pizza på Hägges låter finfint! Pizza på Hägges it is!


Hörs!

Imorgon klockan 15:40 är det meningen att jag ska stå på startlinjen på Arosvallen i Västerås. Det är första gången någonsin som jag tävlar på hemmabana. Men är jag taggad? Nej, inte ett dugg.

Jag får hoppas att jag är mer taggad imorgon. Ajja,

HÖRS!

 

Tjenare på er!

Igår var det Löparskiva.
Det var fest så att säga.
Och jag hade grymt kul, tror jag. ;D 
Bra folk, bra drag och bra musik.
Dock vart jag aningen för full, och det var jag knappast ensam om att vara...
Jag ska bli nykterist.
Och jag borde ha ångest. Men ångest är inte kul, så jag skippar den delen.
Nomineringsfilmerna var grymma. Tack för dom, kära 2or =)


Nu känner jag att studenten verkligen närmar sig. Det ska bli grymt! Tyvärr så kommer inte järngänget vara samlat, Oliver flyttar till Kanarieöarna innan dess, det känns lite bittert. Men det är sånt som händer. Men har vi löpargymnasiets allra äldsta samt ädlaste tradition att se fram emot. Nakenloppet. Vilket innebär att vi springer från löpet till Sollentunavallen, kör ett 400meters lopp på tid och sedan springer vi tillbaka till löpet. Helt nakna hela vägen. Det är humor på hög nivå.

Ajja, ska leka lite med mina låtsasvänner nu,

Hörs!

Tjenare på er!

Så är man på hemmaplan igen. Det är skönt. Det känns som om livet går fort just nu. Det går nästan för fort. Om 30dagar flyger min vita mössa genom luften, då tar vi löparnördar studenten. Om 16dagar skriver jag mitt sista prov, någonsin, på Rudbeck. Om 5dagar är det tävlingspremiär, 1500m på Arosvallen i V-ås. Det här är första gången på 3år som jag har säsongspremiären på våren. =) Om 3dagar är det Löparskiva på Café Umbra, då är det tagga till tusen som gäller. För 4min sen började vårat skivmöte, men fint folk kommer ju sent.

Livet går fort, men timmarna går långsamt. Men vad spelar det för roll så länge man stortrivs. =)

Hörs!

Emo.

Tjenare!

Skulle bara saga att jag har det grymt har i Portugal. Vadret ar najs och traningen rullar pa, fort som fan gar det =) Pa mandag ar det dags form hemresa. Det ska bli najs