MASTER!

Eyyo, mitt mail-spammande till amerikanska skolor har äntligen fått lite respons, har skickat typ 30mail, fått svar på 15 varav 5-6st är intresserade. Så det verkar ju najs i alla fall.

Nu är det dags för mitt första löppass på över 2veckor, jag har ju tyvärr varit sjuk, så det blev en lite halvt medioker avslutning på min säsong. Menmen, jag är ganska tillfredsställd ändå. I höst blir det träning för hela slanten, eller ja, jag har ju det där jobbet också, och så måste jag plugga engelska och matte för att klara av SAT:n. Så, det kommer inte bli mycket fritid för mig. Men jag är ganska säker på att det kommer vara värt det när jag väl är klar med allt.

Ajja,

Hörs!

Och så ringde jag, och det gick hur kasst som helst. Jag kan fan inte prata engelska, det var fan pinsamt dåligt av mig. Men jag vart erbjuden en plats i vår. Så länge jag klarar av TOFL-testet samt SAT-testet. Så nu ska jag de till att plugga lite matte och en hel del jävla engelska. Ska nog börja lyssna på engelsk ljudbok när jag jobbar...

Ajja, hörs!

En coach från USA rinde mig tidigare idag, men såklart hade jag inte mobilen på mig. Som tur vart talade han in ett röstmeddeland och bad mig ringa upp när jag hade tid. Och jag har haft tid hela kvällen, men det känns så jävla pirrigt bara. Fan. I och för sig kommer det inte bli mindre pirrigt för att jag väntar, dags att ringa kanske... heheheh.

Det är synd att vägen tillbaka alltid är längre, i alla fall när det gäller politik. Det känns som ifall Alliansen får ännu en mandatperiod på sig att bryta ned en av världens mest framgångsrika välfärdsstater så kommer det att ta minst tre gånger så lång tid att bygga upp den igen. Om det nu ens kommer vara en möjlighet över huvud taget.

För poltiken, som förs i vårat lilla land just nu, tär på välfärden som aldrig förr. Den tär på Sverige. För det är just välfärden som har gjort Sverige rikt. Välfärden är Sverige. Sverige är välfärden. Små klyftor mellan arbetande och arbetslösa har gjort det lätt för arbetslösa att ta sig in på arbetsmarknaden igen. Om klyftorna mellan oss invånare ökar(vilket de kommer att göra om man fortsätter på samma linje som man har följt de senaste fyra åren) så kommer det även bli svårare att ta sig in i arbetslivet.

---

Sen så måste jag säga att det är bra lustigt att ordet konkurrens nästan har blivit heligt de senaste åren. Men vad är det egentligen som är så bra med att privata aktörer suger ut de sista blodsdropparna ur vår välfärdsstat? För den kommer ju så småning om att avlida, på ett eller annat sätt, såvida det inte sker en förändring i politiken, i regeringen och framförallt i Rosenbad. 

Konkurrens mellan skolor leder till att elevernas kapacitet kommer i andra hand, medan deras föräldrars plånbok kommer i första hand.
På samma sätt kommer konkurrensen att urholka sjukvården. Att privatisera skolor och sjukhus är att göra de till företag... Och alla vet ju att alla företag skapas med ett gemensamt syfte; att tjäna pengar. Och vi blir deras kunder varesig vi vill det eller ej. Och det är våra plånböcker som kommer att avgöra hur mycket vi egentligen är värda.

Menmen... vad är välfärden egentligen värd när vi för stunden kan tjäna en krona eller två på att sänka skatterna ännu mer?

I det långa hela kommer vi att ta kol på oss själva.

Men som sagt, all makt åt Tengil(aka Reinfeldt)!

Jag älskar dig. Varje morgon när jag vaknar så ser jag på dig och tänker på hur lycklig jag egentligen är... Varje timme på jobbet så funderar jag på vad du ska hitta på för kul härnäst... och när du är deprimerad så blir jag deprimerad, när du är glad så är jag glad, när du upplever något spännande så upplever jag något spännande. Du är min nya drog. Dexter. Serien med seriemördaren. The Bay Harbour Butcher.

Det är så sjukt bra, jag har aldrig sett en mer spännande serie. Eller mer genomtänkt. Eller genialisk. Det är nästan så att jag funderar på att bli som Dexter, men sen slår det mig; han är ju förfan en serimördare... Ändå så sitter jag här framför skärmen och lever mig in i serien och hoppas på att han inte ska åka fast. Man hoppas t.o.m. att oskyldiga ska dömmas för att han ska kunna gå fri. Och visst, det är bara en serie, men man måste fan vara genialisk som serieskapare att lyckas få publiken att tycka om en seriemördare. Det är lite hemskt, men på samma gång är det den bästa serien jag nånsin har sett. 

Ajja, gonatt.

Jag är emot dödstraff, men om det skulle finnas i Sverige så borde det vara dödsstraff på att äta upp andras  chilinötter.

Jag har alltid undrat varför det(VARJE JÄVLA GÅNG) är piss på kanten på allmänna toaletter när man ska skita???!!! Kan inte den som har pissat ner ringen med sin snedväxta kuk torka bort pisset efter sig!!!??? (eller om det nu är en kvinna som just har börjat stå upp och pissa för att slippa sitta på toalettringen så får denne gärna lära sig sikta, om fruntimmer nu ens kan sikta..? :S)

Jag hade inte överlevt en dag på mitt jobb om det inte hade varit för handspriten på toaletterna(DÖTT ordagrant alltså... svininfluensan, galana kosjukan eller fågelinfluensan... något av dem hade tagit livet av mig).

Det var tur att polisen sköt åt "rätt håll" med sin laserpistol idag när jag kom och gled i 80km/h på en 50väg. hehehe... Det kanske är dags att börja sakta ner lite...



Ajja, imorgon ska jag ut i skogen. Väl där ska jag ägna förmiddagen åt ett av mina höstnöjen, dvs svampplockning. Haha, hur töntigt det än låter så är det sant. Och det är kul. Eller kul kanske är att överdriva, men det är skönt att komma bort från allting och låta hjärnan ägna sig åt endast en sak, dvs leta efter gula prickar i mossan. Hehe,

Hörs!

Hej dudes!

JSM gick väl sådär(det går alltid sådär för mig, inte dåligt men inte heller super. Det går bra men inte tillräckligt bra för att jag ska kunna säga "det gick bra") Fan. Yäyä, jag kom femma på 800m och sjua på 1500m. För att se det possitiva i det hela så vart jag i alla fall bästa 90an, och sen har jag två år på mig att ta en sån där förbannad medalj, innan jag enbart får delta i Senior-sm.

Sen så har jag gått och blivit sjuk, förkyld, lite feber men massa jävla snor. Inte så najs... Och för att krydda på sjukdomen lite extra så var det ju jävligt lägligt att jag jobbar min första vecka den här veckan... YES! :D naaaaaaaat! Men jag tuggar en egen hemmagjord blandning av alvedon/vitlök/Mivi total/Echinagard... Det är ju lika bra att blanda ihop sakerna då allting ändå smakar fördjävla illa(det smakar ju i och för sig inte bättre när jag har blandat ihop det till en sörja, hehehe). :S

I helgen är det meningen att jag ska kuta 800m på Senior-SM, så jag hoppas att jag är frisk tills imorgon. Men som vanligt är det väl när man är som mest desperat över att bli frisk som man verkligen blir sjuk på riktigt. Men jag har fortfarande tron kvar på att min häxbladning ska göra lite nytta.

ajja,

Hörs!


Tomas tycker att jag ser deffad ut. Det kanske jag är..? Snart är det dock slut på tävlingssäsongen och jag, samt alla andra lite halvt seriösa löpare i Sverige, beger oss in i en lång träningsperiod. Min kommer bestå av en massa styrketräning, inte för att jag nödvändigtvis är i behov utav det, utan snarare för att jag vill har lite mer kött på kroppen, då kan man ju kanske deffa lite till sommaren också. Jag tycker att det verkar som en asbra idé. Är dock tveksam på att min tränare är utav samma åsikt. xD

Så var ännu ett pass avverkat på Arosvallen i Västerås. Jag vart helt jäkla slut, så det kan inte ha varit annat än bra. ;> 6*300m med en minuts vila mellan loppen och ett snitt på typ 44s. Efter att ha vilat i 10min så var det dags för lite tvåhundringar, åtta stycken närmare bestämt. Dessa gick på 28.5s, typ, men vilan var ynka 30sekunder nu(man hinner ju inte ens lägga sig ner och dö på 30 sekunder, vilket jag var bra sugen på redan efter fem lopp :S). Sedan toppade vi med lite gräsdiagonaler och ett isbad. Pörfekt är vad jag kallar det.

På Fredag är det JSM i Karlstad, och just nu känns det som om det inte kan gå annat än bra. Men det återstår att se, mina kära vänner.

Hörs!

Det är början på Augusti och sommaren är snart slut. Om en månad faller löven från träden och det börjar blåsa kalla vindar, och om en inte allt för lång framtid kommer snön att lägga sig som ett vitt duntäcke över marken. Det känns lite trist att sommaren har gått så sjukt fort. Men samtidigt har det varit den bästa sommaren hittills, om minnet nu inte sviker mig. Det är ju så att det är alltid är den senaste sommaren som har varit den allra bästa. Så var det förra året och så är det även i år. Kanske kommer det att kännas annorlunda när jag blir gammal och grå, när jag har samlat på sig tillräckligt många sommarminnen för att kunna erkänna för mig själv att Nej, den här sommaren har det fan inte hänt ett skit som är värt att minnas. Förhoppningsvis så kommer det att dröja år, decennier, innan jag börjar känna så. Eller så kommer det inte att hända alls, det vore ju det allra bästa.

Den 16:de augusti är det slut på glidandet för mig. Då börjar jag jobba.

Ska det bli kul? Nej.
Ska det bli skönt? Ja.
Kommer jag att gilla det? Ja!(ärligt talat så finns det inte mycket som slår känslan av att känna att man har pengar till att köpa dom där sakerna som man annars bara kollar på i skyltfönstena och hoppas att man någon gång ska kunna unna sig. Typ en systemkamera eller en ny dator.)
Ska jag klaga på det? Nej. (Även om jag kommer hata det mer än jag någonsin har hatat någonting i hela mitt liv så vet jag hur det är att vara arbetslös, och det är fan inte kul. Att klaga på att man har ett jobb som inte passar en till 100% är ganska så otacksamt. Speciellt med tanke på hur många som har blivit arbetslösa de senaste åren, när fröken Reinfeldt har varit överhuvud i regeringen. ALLT ÄR HANS FEL!!!!! ALLT! TILL OCH MED VATTENBRISTEN I AFTIKA!!!  haha ;>)

Vi tog lite "fulbilder" med Sannas dator när jag var i Ludvika. Vissa, t.ex. den ovanför, är så fula att jag inte ens kan skratta åt dem längre. Jag dör lite för varje gång jag ser dem.

Ingenting kan stoppa mig
känns det som.
Men allt som krävs
är en kort sekund...

Är det värt att
kämpa
för något som är nästintill
omöjligt
att få?

Är det värt att offra
något som man håller kärt,
mot något som man inte har
eller ens är säker på att man
någonsin
kommer att få?

Allting som inte existerar är falskt.
Allting som existerar är sant.
Det finns ingenting däremellan,
det är svart eller vitt.

Det är vi människor som föder det falska med vår fantasi, vi matar det med myter och förhoppningar. Men det finns inte där. Det har aldrig funnits där. Det existerar ju inte! MEN det kan komma att finnas där i framtiden. Det är därför vi alla är så giriga. Vi offrar det vi håller kärt i hopp om att det falska ska bli sant. I hopp om att det icket existerande ska börja att existera. I hopp om att drömmar ska bli förverkligade. Så är det även med Livets mening. Vi skapar oss en vision, en framtid, där vi själva är herren på teppan. Vi skapar en potentiell mening med livet. Vi drömmer och fantiserar om att vi någon gång ska göra något meningsfullt.

Men medan vi föder det falska, det icket existerande(det som vi på något sätt har fått för oss att det är Livets mening), så är det så jävla lätt att vi går miste om det som faktiskt existerar, det som finns runtomkring oss dag in och dag ut, varje sekund året runt. Vi offrar det sanna för det falska, i förhoppning om att det falska ska bli sant. Men när vi väl har lyckats få det falska att bli sant(om man nu någonsin lyckas med det över huvud taget), så offrar vi det ännu en gång, bara för att vi aldrig är nöjda med det vi har. Det vi redan har kan ju aldrig vara meningen med livet!? Eller kan det?

Jag är rädd att jag någon gång kommer sitta där på ålderns höst och gräma mig över att jag har offrat alldeles för mycket på något som jag inte ens lyckades förverkliga, för något som aldrig ens existerade. Meningen med livet existerar inte förrän man har upplevt den, förrän vi har skapat den.

Så, är det lika bra att bara vara? Att lägga sin energi på det som är sant, i stället för att lägga energin på något som kanske aldrig någonsin kommer att existera? Ibland är det värt det, ibland är det allt annat är värt det. Idag känns som en dag då det är värt att offra en gnutta av det sanna, för att kanske någon gång i framtiden uppfylla den där(än så länge) falska, men ack så frestande, drömmen om någonting större. Någonting värdefullare än vad jag har just nu(om jag ens vet hur värdefullt det jag har nu är).

---

Ajja, det var en bokjävel som fick mig att grubbla, nu har jag grubblat färdigt.

Hörs imorrn!


Bilden har inget med själva inlägget att göra, men jag tänkte kompencera det tråkiga bibelinöägget med en bild. Det har ju blivit en raritet med sådana saker här på The Mastersite...

Ey yo! Tävlingen i Malmö gick sådär.

+
Jag kom först av svenskarna(tre kenyaner före)
Jag gjorde ett grymt bra slutvarv
Jag sprang på den näst snabbaste tiden jag någonsin har gjort
Jag vet, till 100%, att jag kan springa snabbare

-
Jag är feg
Jag springer alltid första varvet för sakta
Jag springer med för mycket respekt till mina motståndare


Jag vågade inte hänga på kenyanerna, som var anmälda på 1.45 respektive 1.46 vilket är typ 6-7sekunder snabbare än mitt pers. Men nu i efterhand så ångrar jag mig. Jag borde ha vågat. Jag borde ha köttat, redan på första varvet. Jag borde ha hängt på den sämsta kenyanen...
Det har blivit en ovana för mig att mesa mig fram i fyrahundra meter för att sedan kötta de sista fyrahundra metrarna. JAG BORDE JU FÖR I HELLVETE KÖTTA ÄNDA FRÅN START. Jag borde våga ta rygg på folk som(på papperet) är mycket snabbare än vad jag är. Jag borde kanske rent av testa på att dra ett lopp själv. Bara för att göra något annorlunda någon gång. Bara för att visa att jag att jag kan, och vågar(?), ta för mig.


Ajja, nu har jag sovit typ hela dagen, dags att bege mig ut i solen.

Hörs!

Här är en länk till Webbsändningen, dra fram till 02:08:00 så har ni mitt lopp. hehehe

Det går bra nu. Tiden står allt annat än stilla, och det är skönt att det händer lite saker utöver det där sova i samma säng natt efter natt, käka frukost, morgonjogga, laga lunch kl13.06, bada lite, träna igen, kolla lite film, träffa samma människor som man träffade igår, och i förrgår och dagen innan det och sedan sova i samma gamla säng ännu en gång för att sedan börja om från ruta ett. Det är helt enkelt skönt att inte vara hemma dag in och dag ut och att inte göra samma saker som man gjorde igår. Det är skönt att snurra lite på jorden ibland.

---

I Fredags var det tävling i Västerås, det gick sådär halvbra. Det som var bra var att jag vann. Det som inte var bra att det gick för sakta, speciellt första varvet. Och när haren klev av efter 400m så fick någon hormonstint tonåring från Tyskland för sig att han måste börja kuta på riktigt, så han ökade farten som fan, men det hade ju varit ett lugnt tempo innan så det var inte så värst svårt för mig att bita mig fast i ryggen på honom för att sedan gå om och trycka ännu lite till på väg in på upploppet. Så var den guldmedaljen fixad.

Men jag känner att jag har tiderna i benen, dom där lite bättre tiderna än vad jag redan har gjort. Men det gäller ju att krama ut varenda liten jävla tusendel man har i kroppen när det väl är tävling, och jag har ju inte lyckats göra det ännu. Men ikväll far jag till Malmö, och imorgon är det ännu ett 800meterslopp på schemat. Jag ska tydligen kuta i A-heatet på MAI-spelen, mot nå jäkla kenyaner som har kutat på ~1.45. Det är ju sjukt snabbt. Men jag har ju klagat på att mina tidigare lopp har gått för sakta de första 400metrarna, det lär ju inte bli något problem imorgon... hehe

Ajja,

Hörs!

Tja!